Örö fort byggdes av fångar
Örö ligger i ytterskärgården i Kimitoöns kommun, drygt 10 kilometer från båthamnen i Kasnäs. Innan ön togs i bruk av Försvarsmakten gick livet lugnt till här. Bara djuren från grannbyarna fördes ut varje sommar för att beta. Ön hade ingen fast bosättning och herdarna som vaktade djuren lämnade ön i skymningen. Anledningen till detta var rykten som cirkulerade bland lokalbefolkningen om att svenska soldater som begravdes under finska kriget spökade på ön.
Ryskt fort, byggt med tvångsarbetskraft
I början av 1900-talet genomgick Örö en stor förändring. när ryssarna tvångsinlöste Örö från byborna i Rosala och började befästa ön. Fästningen var en del av den kustbefästningskedja som går under namnet Peter den stores sjöfästning och som skulle skydda huvudstaden St. Petersburg.
Innan man kunde börja bygga de egentliga befästningsverken behövdes ett stadigt vägnät. Sammanlagt 6 kilometer kullerstensväg byggdes. Under denna tid då ön fungerade som garnison för beväringar kallades vägen som förenar öns nord- och sydspets för ”Pitkä ikävä” (Långa längtan) och avtagsvägen i mitten av ön ”Lyhyt ikävä” (Korta längtan) av utkommenderade unga männen som flera gånger tvingades marschera upp och ner längs dem.
Befästningsarbetena inleddes 1915. Hundratals människor arbetade på Örö under usla förhållanden. De flesta var antingen fångar från Rysslands östra delar eller finska fångar som hämtats från Helsingfors tukthus. Om fångarnas omständigheter eller exakta antal vet man inte eftersom fästningsbygget var hemligstämplat och presscensuren stark. Många av fångarna som kommenderades till Örö fick sin sista vila på ön.
Befästningsverken byggdes längs med vägnätet. Tre kanonbatterier bildade tre kasernområden. Varje område utgjorde en egen liten by med inkvarterings- och uthus
Finskt fort efter självständigheten
Efter att Finland blev självständigt övergick Örö till Försvarsmakten. Fortet användes för utbildnings- och spaningsändamål och byggnadsbeståndet och bestyckningen förnyades. Fortet utsattes aldrig för egentliga militära operationer, men bombades under fortsättningskriget år 1941. Artilleriet på Örö bidrog också till att den berömda striden på Bengtskär avgjordes till finländarnas favör. De ryska styrkorna försökte inta Bengtskärs fyr som försvarades av en mycket liten finsk trupp, men misslyckades.
Efter krigen fungerade Örö som utbildnings- och spaningsfästning. Beväringsutbildningen avslutades 2006, varefter ett obemannat spaningsfort kvarstod i flera år.
Hundra år av isolering bröts år 2015
År 2014 övergick hela Örö till Forststyrelsen och följande år anslöts ön, som varit stängd för allmänheten i hundra år, till Skärgårdshavets nationalpark. Idag är ön öppen för allmänheten med undantag av vissa delar som fortfarande är stängda av säkerhetsskäl. Örös specialitet är de massiva 12-tums Obuhov-kanonerna som finns kvar på ön - en världsomspännande raritet. Kanonröret väger ca 50 ton och kan skjuta upp till 500 kg tunga projektiler.
Eftersom ön var avstängd under en lång tid har öns natur blivit unikt mångsidig. Vägar och stigar löper genom skogar, ängar, hedar, sand- och stenstränder i naturtillstånd. På ön finns många växt- och fjärilsarter, sådana som är sällsynta i resten av Finland. Örö är särskilt känd för backsippan och fältsippan som inte växer någon annanstans i vårt land.
Hur och varför skyddas Örö?
Örö fort är en del av den omfattande fästningskedjan som kallas Peter den stores sjöfästning och byggdes på 1910-talet. Byggnadsbeståndet och naturen har bevarats som en historisk helhet. Därför definierar Museiverket Örö som en byggd kulturmiljö av riksintresse.
Ön är också en fast fornlämning och fylld av krigshistoriska rester. Örö ingår också i Skärgårdshavets nationalpark. Bekanta dig med fornlämningarna på Kyppi.fi.
Besök
Örö nås lätt från Kasnäs båthamn med förbindelsebåt, taxibåt eller beställd transport. Resan tar ungefär en halv timme.
Tidtabeller på Utinaturen.fi-portalen.
Museiverkets kartatjänsten
N: 6639603, Ö: 237831 (ETRS-TM35FIN)