De färggranna reven

EU:s naturdirektiv definierar ordet rev som undervattensklippor som reser sig från botten, eller som sten med organiskt ursprung (korallrev). Revliknande livsmiljöer med hårt botten inkluderar också undervattensdelar och stenblock av steniga stränder och skär. Det finns inga organiska korallrev vid den finska kusten men undervattensklipporna och -stenarna kryllar av liv, särskilt i ytterskärgårdens klara vatten.

Algzoner med hårdbotten

Reven och hårdbotten karakteriseras av flera zoner med samhällen av alger och ryggradslösa djur i många skikt. Artsammansättningen bestäms av vattnets salthalt, mängden ljus och av växtplatsens exponering. Olika havsområden kan därför vara mycket olika. I Bottenviken kännetecknas reven av vattenmossor (bl.a. Fontinalis spp.), vilket gör dem mycket speciella.

Mycket av kusten, närmast vattenytan börjar trådalgszonen som domineras av ettåriga grön-, brun- och rödalger. Nedanför denna börjar blåstångzonen som övergår i rödalgszonen.

Under ljuszonen täcks stenytorna av blåmusslor och polyper. På öppna stränder slits algerna nästan helt bort av is och vågor, men växer tillbaka på våren och sommaren. De frodiga algbestånden erbjuder skydd och mat åt stora mängder ryggradslösa djur, fiskar och fåglar.

Trådalgszonen

Artsammansättningen i trådalgszonen nära ytan varierar från region till region, men grönslick (Cladophora glomerata) är ofta den överlägset vanligaste arten överallt. Trådalgerna växer snabbt och erövrar nya klippytor i takt med att vattnet stiger och sjunker. Därför är trådalgszonen i regel mycket enhetlig.

Det varma och ljusa ytvattnet i trådalgszonen erbjuder perfekta förhållanden för yngel av många arter ryggradslösa djur som lever bland de vajande algerna.

Frodig trådalgszonen. — Trådalger kan vara ett tecken på övergödning, men de utgör också livsmiljö åt många ryggradslösa djur.

Blåstångszonen

Tångzonen (Fucus spp.) börjar vanligtvis där var trådalgerna slutar och artsammansättningen övergår gradvis från den ena zonen till den andra.

På och under de stora tångruskorna växer andra alger, men också många ryggradslösa djur fäster sig på tången. Blåstången upprätthåller ett omfattande djursamhälle som består av både simmande och krypande arter. Till de vanligaste hör olika märlor, tånggråsuggor, musslor och snäckor (t.ex. Gammarus spp., Idotea baltica, Cerastoderma glaucum, Theodoxus fluviatilis). Därför är tång en av de arter som är essentiella för Östersjöns ekosystem, en så kallad nyckelart.

Rödalgszonen

I rödalgszonen växer både ett- och fleråriga röd- och brunalger. Till de vanligaste arterna hör gaffeltång, ullsläke, kilrödblad och blåtonat rödblad (Furcellaria lumbricalis, Ceramium tenuicorne, Coccotylus truncatus och Phyllophora pseudoceranoides).

Rödalgerna kan växa på djup där ljuset inte räcker till för andra alger. Liksom de större tångarterna ökar rödalgerna revens biodiversitet och erbjuder skydd och mat åt mångfaldiga djursamhället.

Blåmussel- och polypsamhällen

Algzonerna sträcker sig så långt ner som ljuset når. Då fotosyntes blir omöjligt, frigörs ytorna och kan bli boplats för sessila filtrerande arter, såsom blåmusslor och polyper. Särskilt blåmusselbäddarna erbjuder mat och skydd för många arter av ryggradslösa djur och sjöfåglar.

Den pågående eutrofieringen har gjort vattnen mycket grumligare än förr. Detta i sin tur gör algzonerna smalare. På vissa platser växer alla algtyper numera tillsammans och till och med på varandra. Också mängden sediment har ökat, vilket slammar ner klippbottnarna och vilket kommer att göra det svårt för nya arter att sprida sig med strömmar till nya växtplatser.