I Finland studeras havsbotten och dess sediment av flera universitet och statliga forskningsinstitut. Också kustområdenas närings-, trafik- och miljöcentraler (NTM-centralerna) och flera företag bedriver forskning av havsbottnen.
Miljöförändringar under årtusenden
Östersjöns fornhistoria präglas av förändringar efter istiden. Närhistorien är däremot till stor del dikterad av människan. Utdikningar, skogsavverkningar och åkerröjningar i Östersjöns avrinningsområde samt bosättningen och industrin har mångdubblat mängden material som transporteras till havet.
De äldsta sedimentlagren visar hur Östersjön i forntiden reagerat på naturliga miljöförändringar, såsom variationer i salthalt och temperatur. Sedimenten visar t.ex. hur syretillståndet i djupen eller levande organismer förändrats under olika tidsperioder.
Kunskap om historia hjälper till att förutsäga den framtida utvecklingen, inklusive effekterna av nuvarande klimatförändringar.
Sedimenten deltar i cirkulationen av ämnen
Ur sedimentprov kan man också undersöka halterna av näringsämnen, dvs. kväve och fosfor. En ökad näringsbelastning av havet leder till eutrofiering, ett av Östersjöns allvarligaste problem. Sediment spelar en aktiv roll vid eutrofiering: näringsämnen rör sig mellan vatten och bottensediment.
Bottensedimenten avslöjar också ett annat stort Östersjöproblem: skadliga och farliga ämnen som släppts ut i havet. Dessa ämnen kan också frigöras från sedimenten tillbaka till vattnet, särskilt vid muddring.
Maringeologin studerar dessa processer, det vill säga hur havsbottens avlagringar påverkar vattenkvaliteten och därmed havets ekosystem.
Varierat landskap under ytan
Havsbotten är en mycket omväxlande miljö. En viktig del av havsbottenforskningen har därför gått ut på att undersöka havsbottens geodiversitet och dess regionala variation.
Kunskapen om bottnens geodiversitet hjälper oss att förstå den levande naturens mångfald, det vill säga biodiversiteten. Informationen kan t.ex. användas för att hitta värdefulla livsmiljöer eller hitta lämpliga byggnadsområden. Geologisk kunskap hjälper också till att välja konstruktionsmetoder som är minst skadliga för naturen.
Kartläggning av havsbotten skapar en värdefull informationsbas för havsplaneringen. Maringeologiska data berättar också om havsbottenresurser såsom havssand och grus.
Modellering fyller informationsluckorna
Havsbottengeologi har studerats i decennier. Ändå är endast en knapp fjärdedel av det finska havsområdets geologiska struktur och sammansättning känd.
Kunskapsluckorna fylls genom modellering. Modeller uppgjorda på basen av insamlade data och tolkningen av dessa ger oss en uppskattning om de geologiska dragen i de områden som ännu är okända. Modellerna kan också användas för prognoser om den kommande utvecklingen och för att utvärdera hur havet reagerar på olika åtgärder.