Strömma – sundet som blev en kanal

Strömma är det smalaste sundet mellan Kimitoön och fastlandet. Sedan urminnes tider tog sig skärgårdsfiskarna genom sundet för att handla med byar och städer i inlandet. Det fungerande också tidigt som ett övergångsställe för dem som reser över land, men för att inte hindra trafiken i sundet byggdes ingen bro.


Sundet korsades länge av en pråm, varav den första var i drift 1694.  Den första fasta bron byggdes 1812. Sundet började för övrigt bli för trångt och större fartyg tvingades runda Kimitoön för att ta sig in i Halikkoviken.

Strömma kanal på en sockenkarta från 1800-talet. Den nya kanalen är ännu obyggd.

Kanalen – ett högkonjunktursprojekt  

Norr om Strömma ligger Tykö bruk. Brukets ägare Robert Bremer ville ta in järnmalm med båt eftersom den tunga malmen var besvärlig att frakta landvägen. På 1820-talet förslog Bremer att Strömma skulle rensas och breddas till en kanal, men jordbrukarna i trakten motsatte sig projektet av rädsla för kostnaderna. 

Kanalen förblev obyggd, men idén levde kvar. Då Robert Bremers son Viktor Zebor Bremer tog över bruket tog han en ny strategi för att driva kanalprojektet. Högkonjunkturen i Finland skapade förutsättningar för projektet och kejsar Nikolai I godkände ansökan om byggandet. Strömma kanal öppnades för trafik sommaren 1845.

Kanalen blev cirka 10 meter bred och tre meter djup och korsades av en rullbro. Rullbron var en rörlig konstruktion som kunde dras åt sidan maskinellt då ett fartyg kom till kanalen, för att sedan rullas ut igen.

Johan Knutsons teckning av byn Strömsholm i mitten av 1800-talet.

Ny kanal ersätter den gamla 

Redan i slutet av 1800-talet började kanalen vara för grund och trång. Den breddades och försågs med en ny klaffbro av stål. Kanalen användes flitigt ända fram till självständighetstiden då sjöfartstrafiken gradvis minskade på grund av den växande landsvägstrafiken.

Trots att användningen minskade började man i slutet av 1950-talet planera ett ombygge av kanalen. Istället för att restaurera den gamla kanalen byggdes en helt ny kanal, cirka en halv kilometer längre bort. Byggnaderna i byn Strömma revs i sin helhet, med undantag för butiken. Kanalbygget inleddes år 1967.

Den nya kanalen är 28 meter bred och 5,5 meter djup. Över kanalen går en elektrifierad klaffbro och på stranden finns en bostad för kanalvakten. Vägsträckningen planerades om och den gamla kanalen togs ur bruk år 1968. Lotsstationen vid kanalen lades ner redan 1965.

Strömmas nya kanal.

Strömma kanal är unik 

Strömma sund och kanal fungerade som en viktig knutpunkt för sjö- och landtrafiken i flera hundra år. Detta gör platsen unik i Finland. Strömma drev också Finlands enda lotsstation i anslutning till en kanal.

Den gamla kanalens omgivningar är väl bevarade. Lotsstugan från 1850-talet och kanalvaktens bostad från år 1897 står fortfarande kvar. På ön mellan den gamla och nya kanalen står också några byggnader från den gamla byn. Strömma kanal är den enda plats i Finland där man kan observera ebb och flod.

Varför och hur skyddas Strömma kanal?

Strömma kanal representerar de tidiga stadierna av kanalbyggandet. Kanalen har spelat en viktig roll för kustens industri och trafikhistoria. Förutom mindre förändringar har miljön kring den gamla kanalen bevarats väl. Därför definierar Museiverket hela området som en byggd kulturmiljö av riksintresse. Läs mer om Strömma kanal på Museiverkets sidor! (på finska)

Besök

Till Strömma kanal kommer man med bil, men det går också att köra båt genom den nya kanalen. Vägmyndigheterna sköter öppningen av klaffbron. 

Museiverkets kartatjänsten

N: 6679610, O: 271251 (ETRS-TM35FIN)