Programmet för övervakning av Östersjön sammanställer forskningsdata om havets tillstånd

En stor del av Östersjöforskningen handlar om övervakning av havets tillstånd och faktorer som påverkar det, till exempel näringsbelastningen. Den årliga övervakningen visar i vilken riktning havet och havsnaturen utvecklas. Denna information är viktigt för havsförvaltningen.


Ett särskilt program för övervakning av havet har utarbetats. Programmet säkerställer att övervakningen är systematisk och effektiv och sammanställer den övervakning som utförs av olika forskningsinstitut och andra instanser. Finlands marina övervakningsprogram samordnas av havscentret vid Finlands miljöcentral.

Övervakning av Östersjöns miljöstatus görs i samarbete med bland annat Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Programmet är en del av EU:s gemensamma politik för skyddet av haven.

Biodiversiteten övervakas av många indikatorer

Biodiversiteten är ett viktigt delprogram. Övervakningen av biodiversiteten berör både arter och biotoper. Arter som följs upp är bland annat sälar, skärgårdsfåglar och övervintrande sjöfåglar. Fiskar övervakas bland annat med avseende på strömming, lax, vandringssik, havsöring och kustlevande fiskarter.

Artövervakningen är mångsidig. Fågelövervakningen ger information bl.a. om storleken och utbredningen av häckande bestånd, liksom även om havsörnens ungproduktion och fall av massdöd bland fåglar. Genom övervakning av fiskbestånden får man information om fisket på olika arter är hållbart. De erhållna resultaten pejlas mot de uppsatta målen för bestånden.

Genomskinliga maneter ovanför brunt och grönt botten.
Öronmaneter som samlats i strandvattnet intresserar forskare.

Habitatövervakningen innefattar både havsbotten och vattnet i sig självt. Information insamlas om olika djursamhällen på olika bottnar och om vattenmassans växt- och djurplankton. Skador på havsbotten, vattenkvaliteten och olika fysikaliska förhållanden övervakas också.

Gifter, nedskräpning och buller

Övervakning av skadliga och farliga ämnen är ett mycket specifikt område. I den nutida historien har Östersjön drabbats speciellt av PCB-föreningar, dioxiner och andra organiska klorföreningar samt av tungmetaller och olja. Halterna av dessa ämnen och även andra skadliga kemikalier övervakas från vattnet, havsbotten och fisk.

Övervakningsprogrammet innefattar kommersiella fiskbestånd, främmande arter och eutrofiering. Övervakningen av fiskbestånden ingår i EU:s program för insamling av fiskeridata. I programmet samlar alla medlemsstater in uppgifter om fiske och fiskbestånd enligt samma principer.

I Finland följer man också upp nedskräpningen av hav och stränder. Övervakningen av skräp i havet bygger delvis på medborgarobservationer, dels på insamling av marint mikroskräp. Ett annat nytt uppföljningsmål är undervattensbullret.

Övervakningen stöder förvaltningen av havet

Det viktigaste målet för övervakningen är att samla information om hur havets tillstånd utvecklas. Bara så kan vi vidta de rätta och effektiva åtgärderna. Vården av havet är en målinriktad verksamhet och det gemensamma målet är god ekologisk status i EU:s alla hav.

God status definieras genom en rad olika indikatorer eller variabler, och det är dessa variabler som övervakas i Östersjöns uppföljningsprogram. För varje punkt i programmet definieras miljömålen för just den punkten.

Uppnår vi de uppsatta målen?

Övervakningen visar att miljöstatusen för Finlands havsområden enligt vissa kriterier redan är god, det vill säga att målen uppnåtts. Till exempel bestånden av gråsäl och havsörn har vuxit och dessa arters framtid verkar i huvudsak tryggad. Halterna av många förbjudna eller begränsade skadliga ämnen i vatten, sediment och fisk har minskat. I det här avseendet är också matfiskarternas status god - även om rekommendationerna för användning av fisk fortfarande måste följas.

Men det finns fortfarande problem. Till exempel överskrids gränsvärdena för bromerade flamskyddsmedel i alla finska havsområden. Eutrofieringen är fortfarande ett bekymmer, den har inte lättat i ett enda av våra havsområden. I Finska viken och Skärgårdshavet är situationen värst. Eutrofieringen minskar biodiversiteten och försämrar tillståndet på havsbotten. Den har också en negativ inverkan på näringsvävarna och på de kommersiellt utnyttjade fiskbestånden.