Arten är den biologiska klassificeringens grundenhet. Till en art räknas alla individer som kan föröka sig med varandra och producera förökningsduglig avkomma.
Arter identifieras i allmänhet med hjälp av vissa karakteristiska drag, men alla arter kan inte skiljas från varandra enbart på yttre kännetecken. I sådana fall måste en jämförelse av de genetiska skillnaderna mellan arterna göras.
Nya arter upptäcks fortfarande
Arterna utvecklas och förändras via sin förökning. De sprids till nya områden, antingen på naturlig väg eller med hjälp av människan. Den etablerade artsammansättningen i Östersjön är relativt välkänd men särskilt bland mindre organismer har nya arter hittats under senare år.
Med invasiva arter avses arter som är nya för Östersjön eller för kustvattnen, men som antas ha spridit sig hit på naturlig väg. Arter som spridit sig från längre håll med hjälp av människan, kallas för främmande arter eller invasiva främmande arter.
De nya arterna konkurrerar om utrymme och näring med de etablerade arterna. Därför kan de orsaka förändringar i näringskedjor och ibland även i miljöförhållanden.
Östersjöns särartade flora och fauna
Östersjöarterna är unika på många sätt. Först och främst är Östersjön ett mycket isolerat hav. Arter som sprids naturligt måste antingen ta sig in via de trånga danska sunden eller från sjöar i avrinningsområdet.
För det andra är Östersjövattnet bräckt, vilket betyder att det är saltare än sjövatten, men sötare än havsvatten. Salthalterna är högst utanför Sverige, Danmark och Tyskland och minskar mot norr och öster. Inne i Bottenviken är vattnet nästan avsaltat.
Östersjöns tredje särdrag gäller temperaturen: Nästan hela norra Östersjön, inklusive den finska kusten, fryser på vintern. Detta ställer speciella krav på organismerna. För att en art ska kunna överleva utanför den finska kusten måste den först lyckas ta sig in på området, sedan anpassa sig till livet i brackvatten, som dessutom tidvis täcks av is. Förvånande många arter har faktiskt lyckats klara av dessa krav!