Vatten som har blivit grumligt till följd av övergödning har minskat livsmiljön för undervattenskärlväxterna. Största delen av Östersjöns hotade arter lever i grunda havsvikarnas kärlväxtsamhällen.
Kärlväxter växer sällan djupare än fyra meter
De marina vattenväxternas liv börjar, precis som landväxternas, på botten. Hur djupt växterna kan rota sig beror på hur klart vattnet är. I ytterskärgårdens klara vatten kan till exempel ålgräset hittas på djup upp till 6–7 meter. De flesta vattenväxtsamhällen är emellertid belägna på skyddade gjyttjebottnar i grunda havsvikar med vattendjup på mindre än fyra meter.
Blåsäven sträcker sig mot himlen.
Växter samlar solljus på många olika sätt
Eftersom vattnet har en större täthet stöder det växterna bättre än luften. Därför är vattenväxter i allmänhet mjukare och smidigare än sina släktingar på land.
Vattenväxternas långa tunna stammar och blad växer snabbt upp mot ljuset. De vajar och flyter med vågorna och vattenståndet. Detta gäller till exempel nateväxter och slingor. Ett annat effektivt sätt att samla in så mycket ljus som möjligt är att, såsom braxengräsen, kombinera en stadig bladrosett med ett näringslagrande rotsystem. Med detta knep kommer tillväxten igång redan tidigt på våren.
Flytbladsväxternas blad flyter på ytan och behöver alltså inte bäras upp. Stjälkar och rötter kan därför hållas tunna och snabbväxande. Denna strategi används bl.a. av de gula och vita näckrosorna.
Andmatsväxter och hornsärv flyter helt fritt på ytan eller i mellanvattnet. De härstammar från stillastående näringsrika sötvatten, men har spritt sig till skyddade brackvattensvikar.
Najasäng på grunt vatten.
Förökning kan gå till på många olika sätt
Att föröka sig under vatten kräver en rad kreativa lösningar. Enklast är att lita på att sporer, frön groddknoppar eller lösrivna delar driver till nya lämpliga platser med vågorna.
En annan metod är att skjuta ut revor, från vilka nya skott växer upp. Så fort en växt förankrat sig stadigt i underlaget kan den också börja erövra ny växtplats med sitt rotsystem.
Könlig förökning är mer riskabel. Om blommorna sticker upp över ytan kan vinden eller flygande insekter sköta om pollineringen, men det finns inte alltid garantier för att det lyckas.
Om växten inte får upp blommorna över ytan kan det löna sig att hålla dem hårt slutna och pollinera sig själv. Så gör också vissa vattenväxter. En genial lösning är att bilda en gasbubbla runt blomställningen för att underlätta pollineringen. De pollinerade fröna eller sporerna släpps sedan ut i vattnet och vandringen till nya livsmiljöer kan fortsätta med hjälp av vattenströmmarna.
Kärlväxter:
- Ålgräs/Bandtång (Zostera marina)
- Nateväxter (Stuckenia spp., Potamogeton spp.)
- Slingor (Myriophyllum spp.)
- Braxengräs (Isoëtes spp.)
- Vita näckrosor (Nymphaea spp.)
- Gul näckros (Nuphar lutea)
- Andmat (Lemna spp.)
- Hornsärv (Ceratophyllum demersum)
- Blåsörter (Utricularia spp.)
- Najasar (Najas spp.)