Lagar, konventioner och program som styr sjöfarten och väg- och vattenbyggandet

Sjöfarten är en internationell trafikform som regleras på internationell, europeisk och nationell nivå. Målet med förordningen är att säkerställa sjötrafikens säkerhet och miljövänlighet.


Fartygstrafiken och storleken på fartyg och båtar ökar, vilket skapar behovet av att utvidga och fördjupa hamnbassängerna. Förändringarna beaktas vid planeringen av farleder och nya hamnar. Finsk lagstiftning syftar till att hantera miljöeffekterna av att fördjupa vattenvägarna på ett hållbart sätt.

SOLAS och MARPOL - de viktigaste internationella avtalen

Den globala regleringen av sjöfarten och väg- och vattenbyggandet baserar sig på flera konventioner uppgjorda av FN:s sjöfartsorganisation, IMO.

De viktigaste av dessa konventioner är SOLAS som reglerar sjösäkerheten och MARPOL som handlar om miljöskydd.

EU vill trygga fri rörlighet för människor och varor

EU-regler garanterar fri rörlighet för människor och varor. Sjöolyckor, såsom oljeutsläpp, har också påverkat regleringen. EU:s hamnstatdirektiv används till exempel för att övervaka fartyg i dåligt skick.

Finska bestämmelser relaterade till säkerhet, väg- och vattenbyggnad och småbåtstrafiken

Förutom internationella fördrag och EU-förordningar behövs också en nationell lagstiftning som reglerar sjöfarten, båttrafiken och väg- och vattenbyggandet. De nationella bestämmelserna berör i första hand teknisk säkerhet av fartyg i inrikestrafik, reglering av småbåtstrafiken och miljöeffekterna av väg- och vattenbyggandet.

Lagar, avtal och program

0