En orsak till problemet är den ökade användningen av plast. Världens plastproduktion fördubblas vart tionde år. Den plast som hamnar i naturen transporteras med regnvatten och floder ut i havet där den sprids vidare av vindar och strömmar.

Plastskräp på stranden har redan länge varit en vanlig syn, men det var först de väldiga plastflotten i oceanernas centrala virvlar som väckte mänskligheten till insikt om att någonting måste göras.

Världens plastproduktion fördubblas vart tioende år. En tredjedel av allt producerat plast används som färpackningsmaterial. En stor del av det är för engångsbruk. Havsströmmarna transporterar skräpet som hamnat i haven till världshavens centrala virvlar. Källa: SYKE. Teckning: Kaskas.

I Östersjön är situationen inte lika dålig som i världshaven

Plastskräpet har spritt sig till alla världens hav, även i hav som Norra Ishavet, som är långt ifrån befolkning. Allra värst är problemet i de länder som nyligen nåtts av den västerländska konsumtionskulturen, men miljömedvetenhet och avfallshantering släpar efter.

För Östersjöns del har man först under de senaste åren börjat klarlägga omfånget av skräpproblemet. Situationen förväntas emellertid inte vara så dålig som på oceanernas tättbefolkade kuster.

I Finland övervakar man nedskräpningen genom att regelbundet samla skräp från vissa stränder. Samma metod har föreslagits som en officiell indikator för marint skräp. I Finland mäter man också koncentrationen av mikroplast i vattnet.

Det mesta av skräpet är plast

Havsskräpet kan komma från olika källor, men källorna är svåra att spåra när skräpet redan befinner sig i havet. För närvarande anser man att turismen och semesterfirandet är de största, men inte de enda skräpkällorna i Östersjön. Storleken på skräpet varierar från stort skrot till mycket små mikroskräp.

Huvuddelen av skräpet i det finska havsområdet består av olika plaster. Plasten hamnar i havet både från industrin och människors dagliga liv. En bortkastad plastförpackning kan falla på gatan från t.ex. en överfull skräpkorg och sedan transporteras ut till havet med dagvatten.

En del av plastavfallet transporteras långa vägar med älvar eller åar innan det når havet. Vattendragen transporterar plastskräp särskilt på våren och hösten. En del av plasten härstammar från stränder, hamnar och sjöfarten. Borttappade nät och andra fiskeredskap är också en betydande källa till plastavfall.

I Finlands används ca. 300 miljoner plastpåsar årligen. En plastpåse som hamnat på sidan om en avfallsbehållare hittar ofta till slut sin väg till havet. Den på gatan blåsande vinden kan nappa tag i den och resten av resan går längs bäcken eller dagvattenbrunnen. Också skräp kastade i toaletten kan finna sin väg till havet, eftersom reningsverken inte kan ta bort allt mikroskräp. Källa: SYKE. Teckning: Kaskas.

Plast bryts långsamt ner i naturen

Solens ultravioletta strålning gör plasten sprödare, men bryter inte ner den. Det kan ta väldigt länge innan plasten verkligen bryts ner. Mekaniskt slitage och hög temperatur påskyndar nedbrytningen, men det kan ta tio- eller t.o.m. hundratals år innan plasten är nedbruten.

Således har vindar och havsströmmar mycket tid på sig att transportera plastskräpet från en plats till en annan. Med tiden finfördelas plasten i havet till mikroplaster, men de är minst lika skadliga för den marina naturen som stora plastskräp.