Vattenmossor påträffas längs hela Finlands kust, men är särskilt vanliga och artrika i norra Bottenviken, där vattnet är nästan sött. Här saknas bland annat blåstången (Fucus vesiculosus), blåmusslan (Mytilus trossulus) och havstulpanen (Amphibalanus improvisus), som längre söderut i havet konkurrerar med vattenmossorna om hårda ytor att fästa sig på.
I Bottenviken hör vattenmossorna till de viktigaste, och till biomassan största, arterna på steniga rev. Här har de i viss utsträckning övertagit blåstångens roll som livsmiljöbyggare.
Frodiga bestånd av vattenmossor erbjuder en skyddad och näringsrik miljö för en mängd fiskar och ryggradslösa djur, särskilt i vatten med så låg salthalt att tången inte klarar sig.
Stor näckmossa är den mest utbredda arten
Den ståtligaste vattenmossan är den stora näckmossan (Fontinalis antipyretica), som också har den största utbredningen längs kusten. Den förekommer från Fredrikshamn ända upp till Torneå. Den har också två andra släktingar som huvudsakligen förekommer i Bottenviken.
Vissa mossor är anpassade till brackvatten
I Bottenviken och ibland i Finska viken, förekommer ett tiotal andra arter av vattenmossor. Många av dem hör egentligen hemma i söta eller rinnande vatten, men vissa har anpassat sig till brackvatten. Vattenmossor är tills vidare relativt dåligt kända och det är möjligt att vi hittar nya arter i framtiden.
Många vattenmossor i norra Bottenviken klassificeras som regionalt hotade, men detta beror främst på brist på information och inte så mycket på deras sällsynthet.
Att artbestämma vattenmossor kräver nästan alltid mikroskop. Bilden: Stor näckmossa (Fontinalis antipyretica).
Bara dykarna får se den lilla vackra vattenfickmossan
En art som klassificeras som hotad är vattenfickmossan (Fissidens fontanus). Den är en vacker liten art som liknar fågelfjädrar och blir inte mer än ett par centimeter hög. Den lever på 1–7 meters djup på relativt exponerade stenbottnar.
Fickmossan ser man inte från ytan, och den gör sig inte heller på film. För att beundra den här lilla, men förvånande allmänna, vattenmossan måste man dyka ner och se efter själv.
Vattenmossor växer också på större djup
Vattenmossorna är fleråriga och övervintrar under isen. De utnyttjar ljuset effektivt och kan påträffas på upp till 10 meters djup. De blomstrar också i Bottenvikens humusrika vatten med älvpåverkan, ända upp till 7 meters djup.
Stora näckmossan krymper när vattnet blir saltare
Den stora näckmossan i Bottenhavet liknar sina artfränder i sött och rinnande vatten. Tuvorna är frodiga och täta och de enskilda stänglarna kan bli tiotals centimeter långa.
Närmare Kvarken ökar vattnets salthalt och näckmossan förändras: Den blir spädare, mindre och får en ljusare färg. Varken näckmossan eller andra vattenmossor trivs inte lika bra i havsområdet mellan Karlö och Kvarken som i norra Bottenviken och Kvarken.
Norra Bottenvikens älvmynningar är vattenmossornas paradis
Vill du vara bergsäker på att hitta vattenmossor gör du klokt i att styra mot Kemi och Torne älvars mynningar. Här hittar du väldiga, vajande ängar med fem eller sex arter vattenmossa på samma sten.
Brackvattenmossorna relativt okända
Vattenmossor i brackvatten har undersökts mycket mindre än vattenmossor i älvar och sötvatten. Brackvattensstudierna förutsätter nästan alltid dykning, vilket är en långsam och dyr teknik.
Vattenmossor:
- Stor näckmossa (Fontinalis antipyretica)
- Vattenfickmossa (Fissidens fontanus)
- Bäcknäbbmossa(Platyhypnidium riparioides)
- Strandsprötmossa (Oxyrrhyncium speciosum)