Ett ovanligt och intressant hav

Haven är fulla av underliga varelser och spännande fenomen. Nere i de stora djupen och ute på havsvidderna lever fortfarande djur som ingen någonsin sett. Det sägs till och med att vi känner de andra planeterna i solsystemet bättre än haven på jorden. Bara en liten bråkdel av jordens hav är utforskade och väldiga områden är fortfarande nästan helt okända. Östersjön hör till de hav vi känner bäst.

Östersjön är ett intressant forskningsmål

Forskningen ger oss hela tiden ny information om havet och dess invånare. Så här lär vi oss så småningom hur havet fungerar och hur vi själva påverkar det. På så sätt kan vi ta hänsyn till havet i det vi gör och ta hand om det så att det mår bra eller åtminstone bättre.

Forskningsfartyget Aranda ute på havet. — Forskningsfartyget Aranda är en viktig del av den finländska havsforskningen

Eftersom Östersjön är rätt väl utforskad börjar vi vara på det klara med hur de förändringar som människan åstadkommer påverkar havets ekosystem. Ändå kan vi inte sluta forska nu. Nu behöver vi få reda på nya saker, till exempel hur Östersjön i framtiden kan reagera på klimatförändringen.

Provtagning och modeller

Havsforskning kan gå till på många olika sätt. Forskare som studerar grunda stränder och havsvikar är ofta ute och tar prover, till exempel från en liten båt eller genom att själv dyka ner i vattnet. Ute på öppna havet tar man i allmänhet proven nere på djupt vatten, dit det skulle vara svårt eller omöjligt att dyka. Då behövs större forskningsfartyg som Aranda, forskarnas bästa hjälpmedel när det gäller forskning ute till havs.

Yläviistosta kuvattu kuva laivasta jonka sivussa on oranssi raita.

Läs också

Forskningsfartyget Aranda

Forskarna på Arandra dyker sällan själva ner i vattnet utan tar upp prover med en mängd moderna redskap. Aranda tar varje år prover långt ute på Finska viken, Ålands hav och i Bottniska viken. Aranda har också gjort expeditioner till Norra Ishavet och en gång till och med besökt Antarktis.

En havsforskare kan också arbeta i ett laboratorium och till exempel ställa i ordning akvarier med förhållanden som liknar förhållandena i havet. Skillnaden är att akvarieförhållandena också kan ändras när man vill, så att man får reda på hur en viss förändring påverkar allt som lever i havet.

Till vänster en forskare som häller planktonhåvens innehåll i en provburk. Till höger en forskare som sänker ner en vit Secchi-skiva i vattnet. — Östersjön undersöks på forskningsfartyget Aranda. Till vänster: En planktonhåv har lyfts från havet, och växtplankton som blivit insamlad sköljs ned i en provburk. Till höger: Siktdjupet mäts med en vit Secchi-skiva. © SYKE, Jan-Erik Bruun

Ett tredje sätt är att studera havet via datorn. När man samlat tillräckligt fakta kan man använda dem som bas för modeller av till exempel havets tillstånd. Modeller som bygger på tillräckliga mängder data kan hjälpa oss att beräkna till exempel hur havet kan förändras i framtiden.

Forskarna utvecklar också hela tiden nya metoder. Två sådana är videofilmning under vattnet och fjärrkartering. Fjärrkartering betyder att man studerar havet med hjälp av satellitbilder.

En satellitbild från kusten där blågröna virvlar av alger syns. — Havets tillstånd uppföljs även med hjälp av fjärrkartering. Med hjälp av satelliter kan man exempelvis följa med utbredningen av algblomningar.

Östersjön övervakas hela tiden

Finland och de andra Östersjöländerna följer regelbundet upp hur havets tillstånd utvecklas. Det här innebär att man en eller fler gånger per år åker ut till bestämda provtagningsstationer och tar vattenprov från dem. Så här får vi veta om situationen förändras från år till år och till exempel hur årstiderna påverkar havets tillstånd.

Provtagningen gäller vattnets fysikaliska egenskaper, till exempel siktdjup, salthalt, temperatur och syrehalt. Man tar också biologiska prov på växt- och djurplankton, bottendjur och fisk. En del prov förs till laboratoriet för att analyseras vidare.

Regelbundna prover av många olika slag ger oss en bättre uppfattning om vad som händer i havet. Forskarna har till exempel märkt att bottendjuren minskat under de senaste åren. Det kan förklaras med hjälp av andra prov som visar att också syrehalten i djupvattnet sjunkit. När en sådan här uppföljning fortsätter under tiotals år lär vi oss om de långvariga förändringar som sker och om hur vi själva påverkar dem.