De mest välkända skyddade områdena är nationalparkerna, men det finns också ett antalmarina skyddade områden. En del befinner sig på statens mark, andra är privatägda. Många ingår också i något internationellt nätverk eller program.
Nationalparkerna: Natur för alla
En nationalpark är ett stort naturskyddsområde på minst tusen hektar. Den har två uppgifter: att trygga biodiversiteten och ge människorna en chans att uppleva och njuta av naturen.
Nationalparkerna ligger på statsägd mark. Finland har 40 nationalparker, varav fem omfattar marina områden. Bottenhavets nationalpark som grundades 2011 var den första som motiverades med behovet av att skydda också naturen under havsytan.
Sälskyddsområdena skyddar gråsälar och östersjövikare
Också sälskyddsområdena ligger på statens mark. Sälskyddsområdena inrättades 2001 för att skydda gråsälen i synnerhet, men vissa områden är också viktiga för vikaren.
Idag har vi sju sälskyddsområden. De inkluderar inte bara havet utan också sälbådor som ofta hyser värdefulla marina biotoper. Områdena används av sälforskare och för övervakning av sälbestånden.
Sälskyddsområdena administreras av Forststyrelsen, på Åland av landskapsregeringen.
Sälskyddsområden skyddar särskilt de värdefulla sälbådor med omgivande vatten.
Andra statsägda marina skyddsområden
Förutom nationalparker och sälskyddsområden äger staten också andra skyddsområden, sammanlagt 90 kvadratkilometer i havsområden. De har inrättats t.ex. för att skydda livsmiljöer som annars förblir dåligt skyddade.
Sådana skyddsområden är i allmänhet rätt små, men kan vara av stor betydelse för bevarande av biotopen. Många av dessa är tidigare privata skyddade områden som tagits över av staten. Läs mer av andra skyddsområden!
Flador som är känsliga för uppblandning av bottensediment är viktiga föröknings- och yngelområden för fisk.
De privata skyddsområdena täcker nästan en lika stor havsyta som nationalparkerna
Privata skyddsområden är viktiga för skyddet av havsmiljön och täcker en nästan lika stor havsyta som de marina nationalparkerna. Ett privat naturskyddsområde kan grundas antingen av markägarens eller myndigheternas initiativ.
De flesta privata naturskyddsområden ingår i något naturskyddsprogram, till exempel fågelskydds- eller strandskyddsprogram. Många ingår också i EU:s nätverk Natura 2000.
Natura 2000 skyddar både arter och biotoper
Natura 2000 är ett nätverk av naturskyddsområden som skyddar Europas mest hotade arter och biotoper. De skyddade arterna och biotoperna definieras i EU:s natur- och fågeldirektiv.
Många marina biotoper ingår i nätverkets mest skyddsvärda kategori, bl.a. sandrevlar under vatten och ytterskärgårdens holmar och skär. Flera marina arter i Finland hör till den mest skyddsvärda artkategorin.
Storleken på marina Natura 2000-områden sträcker sig från några tiotals hektar till hundratals kvadratkilometer. En stor del av arealen är nationalparker eller andra statliga eller privata naturskyddsområden. Läs mer av Natura 2000 -områdena
Ramsarkonventionen skyddar våtmarker och grunda havsområden
Ramsarkonventionen från 1975 är ett internationellt avtal för skydd av våtmarker och vattenresurser. Vid sidan av egentliga våtmarker täcker den också grunda havsområden ner till 6 meters djup. Konventionen ålägger avtalsslutande staterna att etablera skyddsområden på sådana områden och dessutom främja skyddet av sjöfåglarna.
Finland har 49 Ramsarområden, varav 17 omfattar grunda havsområden. Alla Ramsarområden ingår också i Natura 2000-nätverket. Läs mer av Ramsarområden!
Kvarkens skärgård är ett av UNESCO:s världsarv
Kvarkens skärgård är det enda finländska naturområdet på UNESCO:s världsarvslista. Geologiskt sett är Kvarken unik, med sin snabba landhöjning och steniga efteristidslandskap. Floran, faunan och kulturlandskapet är väsentliga delar av helheten.
Den unika skärgården i Kvarken förändras ständigt på grund av landhöjningen – även detta landskap är inte likadant efter ett sekel.
Skärgårdshavets biosfärområde är en del av UNESCO:s biosfärprogram
En betydande del av Skärgårdshavet hör till UNESCO:s internationella nätverk av biosfärområden. I biosfärområdena vill man förbättra samverkan mellan människa och natur. Biosfärområdena är alltså inte egentliga naturskyddsområden, utan präglas av både natur och kultur. Läs mer av biosfärområden (på finska).
HELCOM:s MPA-skyddsområden tryggar havs- och kustbiotoper
Helsingforskommissionen (HELCOM) som verkställer skyddsavtalet för Östersjön har inrättat ett nätverk av områden för skydd av havsnaturen (Helcom Marine Protected Areas, MPA). Målet är att skydda värdefulla havs- och kustbiotoper för att trygga Östersjöns biologiska och genetiska biodiversitet.
MPA-områdena skyddar alltså både arter och biotoper. Områdena syftar till att skydda de ekologiska funktionerna och processerna i den marina naturen. Finland har 33 MPA-områden.
Blåstångsbottnar hör till de viktigaste biotoperna i Östersjön. Deras bevarande är livsvillkor för många andra arter.
Finlands marina skyddsområden. Uppgifterna är delvis överlappande eftersom samma område kan ingå i flera olika typer av skyddsområden.
| Typ av skyddsområde |
Havsareal (km2) |
Antal |
| Naturaområde (min 1 ha havsvatten) |
8120 |
141 |
| HELCOM MPA |
6310 |
33 |
| Ramsar |
1830 |
17 |
| UNESCO |
6220 |
2 |
| Sälskyddsområden |
190 |
7 |
| Nationalparker |
1580 |
5 |
| Privata skyddsområden |
1480 |
2338 |
| Övriga statliga skyddsområden |
90 |
43 |