Själös sorgliga historia
På södra Erstan i Pargas, sju kilometer från Nagu, ligger den vackra ön Själö. Ön har en fascinerande, om än sorglig historia.
På medeltiden stod Själö under svenska kronan. På 1500-talet bestod Själö by av tre gårdar som odlade kronans marker. Gustaf II Adolf bestämde 1619 att ett hospital för spetälska skulle uppföras på en enslig ö nära Åbo. Själö utvaldes för ändamålet och de tre gårdarna slogs ihop till en, med uppgift att svara för hospitalets mathållning.
Sjukdomen spetälska, numera lepra, ansågs som ett Guds straff och någon behandling existerade inte. Själö hospital fungerade som boplats för de obotligt sjuka patienterna ända fram till slutet av 1700-talet då sjukdomen blev sällsynt. Den sista leprapatienten dog på ön 1784. Redan innan dess hade man börjat placera mentalsjuka på hospitalet.
Från 1880-talet blev ön en förvisningsort för kvinnor med mentala problem. Mentalsjukhuset fungerade i över 150 år, ända fram till 1960-talet, då Åbo universitets biologiska forskningsstation (Saaristomeren tutkimuslaitos) flyttade in.
Teckning av Själö på 1800-talet. Källa: Zacharias Topelius 1845 - 1852: Finland framstäldt i teckningar, häfte I. Helsingfors: A. W. Gröndahl & A. C. Öhman.
Ett rikt byggnadsbestånd
På ön finns sjukhuset med ekonomibyggnader, kyrka och prästgård. Den lilla träkyrkan byggdes på 1730-talet. En detalj från spetälskehospitalets dagar är räcket som avskiljer kyrksalens västra del för patienterna. Kyrkorummet är enkelt och väggarna omålade. Den ingärdade begravningsplatsen på kyrkans norra sida, med sina kors av trä och gjutjärn, är stämningsfull och rörande.
Den äldsta av sjukhusets stenbyggnader är den så kallade portbyggnaden från 1803. Huvudbyggnaden byggdes i flera etapper under 1800-talet. Andra byggnader inkluderar gårdens huvudbyggnad, det s.k. vita huset. I närheten av detta står en hög röd byggnad som kallas ”Fyyri” och fungerade som tjänstebostad för sjukhusets arbetsförman och hushållerska. Utöver dessa finns vagnslider, sädesmagasin, mjölkrum, visthus, kollager, stall och drängstuga.
Öns historia och vackra natur lockar turister
Själö är en byggd kulturmiljö av riksintresse. Ön ingår i landskapsområdet Erstan-Själö, som är en av de mest kända natursköna attraktionerna på sydvästkusten.
De historiska byggnaderna och den vackra naturen gör ön till ett lockande utflyktsmål. Från 1600-talet ända fram till 1900-talet var den sannolikt nästan trädlös. Idag är södra delen bevuxen av frodiga lundar, mellersta delen består av öppet kulturlandskap och norra delen av barrskog.
Kulturlandskapen restaureras genom slåtter och djurbetet har återinförts. På Själö finns också arkeologiskt intressanta objekt, till exempel ett järnåldersröse i söder. Att besöka ön kostar ingenting, men museikyrkan uppbär en liten inträdesavgift. Under sommaren ordnas dagliga guidade rundturer.
I den arkeologiska forskningsrapporten berättas mera om Själös historia (på finska).
Hur och varför skyddas Själö?
Museiverket definierar Själö som en byggd kulturmiljö av riksintresse. Läs mer på Museiverkets sidor! (på finska)
Besök
Själö kan besökas med daglig färjetrafik med undantag av korta menföresperioder. Resan från Nagu kyrkby tar ca 20 minuter.
Om somrarna går det en båt till Själö från Åbo. Ön kan också besökas med egen båt.
En del av Själö, inklusive museikyrkan, förvaltas av Forststyrelsen.
Museiverkets kartatjänsten
N: 6688825, O: 221247 (ETRS-TM35FIN)