Svensksunds sjöfästning skyddade Rysslands nordöstra gräns
Under nästan hela 1700-talet kämpade Ryssland och Sverige om herraväldet över Östersjön. Gustav III:s ryska krig (1788 - 1790) hade skapat en spänning mellan länderna som fick Ryssland att börja förstärka sitt försvar i nordväst. Under årens lopp anlades en fästningskedja med uppgift att skydda S:t Petersburg. Kedjan började med Svensksunds sjöfästning och fortsatte ända till Nyslott.
Fästningarna byggdes på holmar utanför Kotka
Holmarna kring Svensksund utanför Kotka befanns vara perfekta ställen för att bygga försvarsbefästningar eftersom sundets stora hamnområde och skyddade ankarplatser är lämpliga även för en större flotta. Sjöfästningen ute på öarna samverkade med Kymmene landfästning.
Byggnadsarbetena inleddes på olika håll i staden och på öarna hösten 1790. Sjöfästningskomplexet bestod av befästningsverk, fort, fasta batterier och ammunitionskällare. Mellan öarna konstruerades undervattenshinder.
Svensksunds viktigaste befästningsverk och fyr
Utkanten av sjöfästningen utgörs av Fort Slava som uppfördes på ön Kukouri 1994. Fort Slava är den viktigaste och mest särpräglade av befästningsverken. Fästningen är cirkelformad, byggd av gråsten och tegel och hade 44 kanonställningar. Fästningen var bestyckad ända fram till Krimkriget år 1855. I slutet av 1900-talet grävdes ruinerna fram och restaurerades.
Flygforo över Fort Slava.
Fästningen Port Elisabeth på Varissaari, mitt emot Kukouri, utformades för att fungera tillsammans med Fort Slava. Båda fästningarna kontrollerade farlederna in till Kotka och behärskade hela det omgivande havsområdet.
Fort Elisabeth är byggt som en utdragen halvcirkel med två bröstvärn förenade av murar. Bara stenfoten finns kvar av kasernen, krutkällaren och lagerbyggnaden som låg innanför murarna.
Fort Katarina på Kotkaöns sydvästra spets fungerade som centralfästning och låg söder om det småhusområde som idag kallas Katariina. Också här placerades stora kanoner för att härska havsområdena i väst och sydväst. Innanför fästningsmurarna uppfördes en kyrka, administrativa byggnader och bostäder för befälet.
År 1798 byggdes också ett 24 meter högt fyrtorn uppe på backen på Katarinaudden. Detta var Finlands andra ljusfyr och fungerade som hamnfyr och fixpunkt för både Svensksunds fästning och den ryska flottbasen.
Svensksunds fyr på 1840-talet. Teckning: Pehr Adolf Kruskopf.
Efter 1808 – 1809 års krig behövdes fästningarna inte längre
Efter Katarina den storas död 1796 kom hennes son Paul I till makten och avslutade befästningsarbetena i Finland. Utrustningen var mestadels komplett, men endast några planerade tillbyggnader förblev obyggda. Befästningsverken hölls i skick och kompletterades ända in på 1800-talet, men i slutet av Finska kriget (1808–1809) behövdes de inte längre eftersom landets gräns flyttades långt västerut.
Både fästningarna och fyren förstördes under Krimkriget sommaren 1855, då en engelsk flotta anlände till Svensksund. Stora mängder sprängämnen bars från fartygen till fästningarna som sedan sprängdes i bitar.
Svensksund är full av fästningsruiner
Svensksunds sjöfästning är en unik del av Finlands fästningshistoria. Här finns fortfarande många ruiner och andra lämningar som vem som helst kan gå omkring och studera. Den enda helt bevarade byggnaden från den forna befästningsstadens dagar är St. Nikolauskyrkan i centrum av Kotka.
Fyrruinen är Finlands äldsta fyrbyggnadsrest. Ovanpå ruinen ligger idag en utsiktsterrass med fin utsikt över Svensksund. Bland ruinerna av Fort Elisabeth på Varissaari finns bärgade vrakdelar och föremål från fregatten St. Nikolai som sjönk i slaget vid Svensksund och ett monument till den andra striden (1790) om Svensksund. Idag är området en park som kallas Katarina havspark.
I vattnen kring Svensksund ligger flera havererade skeppsvrak som presenteras närmare på Museiverkets kartatjänsten Kyppi.fi.
Hur och varför skyddas Svensksunds sjöfästning?
Svensksunds sjöfästning är en sällsynt helhet av befästningsverk och batterier byggda över ett stort område på holmar och mellan dem. Museiverket definierar hela området som en byggd miljö av riksintresse. Utöver detta skyddas fyrruinen och enskilda befästningsverk också av fornminneslagen.
Besök
Både Fort Katarina och utsiktstornet kan besökas till fots. Sommarrestaurangens ägare kör ut till Varissaari med sin egen båt. Kukouri nås endast med taxibåt. Man kan också ta i land på båda öarna med egen båt.
Bekanta dig med trafikförbindelserna.
Museiverkets kartajänsten
N: 6702296, Ö: 498185 (ETRS-TM35FIN)