Luvian saariston kalastajatilat sve
För cirka 500 år sedan reste sig Luvia skärgård i nuvarande Euraåminne långsamt ur vågorna. En labyrint av holmar och skär dök upp utanför kusten och togs i användning av fiskare, jägare och sjöfolk redan långt innan kustområdet fick en fast bosättning.
I Luvia finns flera fiskegårdar av riksintresse, både i inner- och ytterskärgården. De första fiskegårdarna och -torpen grundades i slutet av 1700-talet, på skyddade platser på var sin holme med möjlighet till småskaligt jordbruk och bete.
Fisketorpen på Hyviluoto och Säppi (Säbbskär) och lotsstugan på Pohjan Pirskeri (Norra Birsskär) hörde till de första fasta bosättningarna. Invånarna var få och glest fördelade i fiskegårdar och -torp.
Normal transportmetod i skärgården var en roddbåt.
Bevarade traditionella gårdsmiljöer
Den gamla befolkningen talade svenska, vilket ses t.ex. på namnen Pastuskeri, Kuiskeri, Kinaskeri, Parskeri, Pirskeri och Etelän-Pirskeri. Holmarna bildar en kedja i Luvia ytterskärgård. Idag används de svenska namnen endast i historiska sammanhang. Takholm på Pastuskeri (Bastuskär) är ett exempel på en väl bevarad fiskegård. Söder om Kuiskeri ligger holmen Väipäreenkari med ett fisketorp från år 1883.
På Kinaskeris östra strand finns en gård från början av 1900-talet. Pohjan Pirskeri lotshus representerar en äldre arkitektur. Huvudbyggnadens äldsta del byggdes redan på 1700-talet. På Etelän-Pirskeri står fyra fiskegårdar från början av 1800-talet.
Norrut på holmen finns gårdarna Haapaniemi och Saaristo och en liten bevarad åkerlapp. I Ulko-Rounoori i söder finns ytterligare två gårdar vars huvudbyggnader byggdes på 1800-talet.
På Hyviluoto i innerskärgården finns tre gamla fiskegårdar. Hyviluoto fisketorp från 1700-talet på holmens östra strand har bevarats som en helhet. Huvudbyggnaden är från mitten av 1800-talet.
På holmen Takskeri finns en kringbyggd fiskegård, nästan oförändras sedan 1920-talet. Huvudbyggnaden på Anteskeri (Andersskär) byggdes på 1910-talet. Invid den finns också stenrösen från historisk tid med fornminnesstatus.
Steniga stränder på ön Ryöväskeri.
Bevarade traditionella gårdsmiljöer
Den gamla befolkningen talade svenska, vilket ses t.ex. på namnen Pastuskeri, Kuiskeri, Kinaskeri, Parskeri, Pirskeri och Etelän-Pirskeri. Holmarna bildar en kedja i Luvia ytterskärgård. Idag används de svenska namnen endast i historiska sammanhang. Takholm på Pastuskeri (Bastuskär) är ett exempel på en väl bevarad fiskegård. Söder om Kuiskeri ligger holmen Väipäreenkari med ett fisketorp från år 1883.
På Kinaskeris östra strand finns en gård från början av 1900-talet. Pohjan Pirskeri lotshus representerar en äldre arkitektur. Huvudbyggnadens äldsta del byggdes redan på 1700-talet. På Etelän-Pirskeri står fyra fiskegårdar från början av 1800-talet.
Norrut på holmen finns gårdarna Haapaniemi och Saaristo och en liten bevarad åkerlapp. I Ulko-Rounoori i söder finns ytterligare två gårdar vars huvudbyggnader byggdes på 1800-talet.
På Hyviluoto i innerskärgården finns tre gamla fiskegårdar. Hyviluoto fisketorp från 1700-talet på holmens östra strand har bevarats som en helhet. Huvudbyggnaden är från mitten av 1800-talet.
På holmen Takskeri finns en kringbyggd fiskegård, nästan oförändras sedan 1920-talet. Huvudbyggnaden på Anteskeri (Andersskär) byggdes på 1910-talet. Invid den finns också stenrösen från historisk tid med fornminnesstatus.
Landskap från Ryöväskeri, galeas Ihana i horisonten.
Fiske, sjöfart, skeppsbygge och stenbrytning
Vid sidan av fisket arbetade Luviaborna med sjöfart och skeppsbygge. Den viktiga inre farleden Ledsund gick genom Luvia skärgård. Skärgården erbjöd hamn- och viloplatser för seglare från norr och söder.
Pirskeri (Birskär) i ytterskärgården var tidigt en känd vilohamn för segelfartyg. Segelleden från Björneborg söderut gick via Pirskeri hamn.
Skärgårdsborna ägnade sig också åt att hugga gatsten. På Kloppa (Klobben) i Luvia ytterskärgård bröts och höggs sten för Björneborg i början av 1900-talet.
Landskap av ön Ryöväskeri.
Fiskegårdar, fisketorp och sommarvillor
Själva bosättningen av Luvia skärgård skedde först på 1800-talet. Förutom fiskegårdar och fisketorp byggdes också sommarvillor kring sekelskiftet.
Efter krigen genomgick skärgårdsbyarna och kustnäringarna stora förändringar. Pälsfarmningen vid kusten blev en ny näring vid sidan om fisket, och fiskegårdarna började läggas ned. Den stora utflyttningen skedde under 1960- och 70-talen.
Fiskegården Kinnaskeri överfördes till sjöbevakningen 1961. Andra gårdar och torp togs över av sommargäster i slutet av 1900-talet.
Hur och varför skyddas Luvia skärgård?
Finlands kulturarv har definierat fiskebyarna i Luvia skärgård som nationellt betydelsefulla byggda kulturmiljöer. Läs mer om skyddet i Museiverkets register!
Väster om den yttre skärgården har en grupp små öar och holmar utsetts till Natura 2000 naturskyddsområde.
Besök
Öarna kan endast nås med privat båt.
Museiverkets karttjänst
N: 6818991, E: 201491 (ETRS-TM35FIN)