Isen på Östersjön tar sig många former
Havsis kan vara mycket stark och genomskinlig, men också ljus och full av luftbubblor. Den kan ligga still eller röra sig långsamt. Isvintrarnas längd varierar också kraftigt. Bekanta dig med Östersjöns isar!
Havsisen lodrätt – kärnis, stöpis och saltfickor
När man studerar kärnis uppifrån, ser man att den består av olika skikt. Skikten visar hur isen bildats.
På hösten när luften svalnar kyls vattnet ner och fryser. Is som bildats direkt ur vattnet kallas kärnis, och den är mycket stark och genomskinlig.
När snö faller på isen uppstår snösörja som så småningom fryser. Den här isen kallas stöpis. Stöpis är ljus med små kristaller och innehåller stora mängder luftbubblor. Den är inte alls lika stark som kärnisen.
Typiskt för havsisen är att den innehåller saltfickor. Saltfickorna bildas eftersom is bara innehåller vatten. Den växande havsisen försöker alltså avstöta vattnets salt. Saltet samlas i cylindriska saltfickor inne i isen.
Havsisen tjocknar genom att först frysa nedåt, vattnet blir kärnis. När isen får ett snötäcke ökar tjockleken också uppåt, då bildas stöpis. På våren förblir isen länge ungefär lika tjock, men blir långsamt rutten i värmen. Till sist smälter den helt och hållet.
Utsågad is. Övre delen består av ljus stöpis och undre delen av klar kärnis.
Havsisen vågrätt – fastis, drivis och packis
Om man istället ser på hur isarna rör sig, kan de delas in i fastis, drivis och packis.
Fastis är is som ligger stilla, fastfrusen i holmar, skär eller i havsbotten. Fastis förekommer vid kusten och i skärgården. Den bildas i början av vintern och ligger kvar tills den smälter på våren.
Drivisen rör sig med vindar och strömmar. Öppna havets is är i praktiken drivis. Drivisens täckningsgrad kan vara 1–100 %. Om hela havet täcks av isflak så att inget öppet vatten syns är isens täckningsprocent 100. Om havet är öppet, med enstaka drivande isflak är täckningsprocenten låg.
Packis är drivis som packats upp i vallar.
Satellitbild över de östra delarna av Finska viken vintern 2021. Det finns fast is vid kusten, medan isen på ytan är lös drivis.
Östersjöns isvintrar
Östersjön fryser varje vinter, men isens omfattning varierar. Under de mildaste vintrarna finns det is nästan bara i Bottenviken, men under de strängaste vintrarna fryser nästan hela Östersjön.
Tiden för det mest omfattande istäcket varierar från vinter till vinter. Vissa år finns det mest is i januari, andra år först i mars.
Isvintrarna klassificeras enligt istäckets maximala utbredning:
- Mild isvinter: under 115 000 km²
- Genomsnittlig isvinter: 115 000–230 000 km²
- Sträng isvinter: 230 000–345 000 km²
- Ytterst sträng isvinter: över 345 000 km²
Också en mild vinter kan vara utmanande för till exempel sjöfarten. Också om det inte finns mycket is, kan den is som finns vara packad och svårforcerad.
Östersjöns istäcke när det var som störst. Vintern 2007-2008 var mild och 2010–2011 var sträng.
Isvintrar varierar med åren. Klimatförändringen minskar istäckt.
Isvintrarna har blivit kortare. Figuren visar isvintrarnas genomsnittliga längd under tre olika tioårsperioder.