Skadliga ämnen i vatten, botten och organismer mäts
Övervakningen av skadliga ämnen i Östersjön har traditionellt fokuserat på att bedöma koncentrationen av skadliga ämnen i vatten, havsbotten och organismer. Bedömning av effekterna av skadliga ämnen på Östersjöns biota bygger främst på resultaten av enskilda forskningsprojekt. En stor del av de faktiska effekterna av kemikalier på samhällen och ekosystem är inte alls kända. Vi vet inte heller tillräckligt om eventuella kombinationseffekter mellan olika ämnen.
Flera faktorer inverkar
Effekterna av skadliga ämnen på biota är resultatet av en mängd olika processer. De beror på ämnenas fysikalisk-kemiska egenskaper och koncentrationer, miljöfaktorer (t.ex. pH och syrehalt) och organismens biologi.
I havet utsätts organismerna nästan oundvikligt för en blandning av olika ämnen snarare än för enskilda föreningar. Exponering och effekter kan observeras på flera olika nivåer, såsom molekyl-, cell-, vävnads-, individ-, populations- och samhällsnivå.
EU följer upp effekterna av skadliga ämnen på havsnaturen
I det finska havsområdet följer man upp effekterna av skadliga ämnen enligt EU:s marina direktiv. Traditionellt har övervakningen inriktats på toppredatorer, eftersom de högsta koncentrationerna av skadliga ämnen anrikas i dem.
Övervakningen av effekterna i Östersjön är emellertid i sin helhet bristfällig jämfört med andra havsområden inom EU och HELCOM:s aktionsplan för Östersjön föreslår åtgärder för att förbättra situationen.
Fågelbestånden har återhämtat sig med minskad exponering
Inverkan av skadliga ämnen på försämringen av fågelbeståndens hälsotillstånd i Östersjön är inte helt känd. När koncentrationer av vissa ämnen minskat har dock sjöfågelpopulationerna återhämtat sig.
Havsörnen drabbades av DDT
Östersjöns havsörnspopulation led av en anrikning av organiska klorföreningar på 1960–1980 talen. Det då allmänt använda insektsgiftet DDT (diklordifenyltrikloretan) anrikades bland annat i fåglar. Det fick äggskalen att tunnas ut så att förökningen kraschade. Sedan 1990-talet, då förbudet mot användning av DDT kom i kraft, har dess koncentrationer i miljön minskat. Idag är havsörnens Östersjöpopulation stabil.
Silltrutungar dog av PCB och DDE
Silltrutens förökning i Finska och Bottniska viken har påverkats tydligt av både PCB (polyklorerade bifenyler) och DDE (diklordifenyldikloretan – en nedbrytningsprodukt av DDT). Halterna av dessa två ämnen i miljön har korrelerat med halterna uppmätta i silltrutungarnas lever. Ämnena tar sig in i levern via gulesäcken och ungarna dör strax efter kläckningen.
Ungdöden var särskilt markant på 1990-talet men på 2000-talet verkar särskilt exponeringen för DDT ha minskat. Faktum är att ungarnas överlevnad och antalet silltrutungar har stigit till en nivå där beståndet kan förväntas förbli stabil eller till och med öka.
Ejdern lider av blyförgiftning
Blyförgiftningar hos vuxna ejdrar har observerats i deras häckningsområden. Exponeringen för bly har minskat i hela Östersjön då blyhagel förbjöds 1996. Införandet av blyfritt bränsle har också minskat exponeringen för bly. Bl.a. industrin och båtmålfärger utgör fortfarande källor till bly.
Miljögifter stör sälarnas förökning
Under 1960- och 1970-talen uppmättes mycket höga halter av tungmetaller och organiska klorföreningar i Östersjösälarnas vävnader. Exponering för dessa ämnen störde särskilt förökningen.
Sedan dess har sälarnas gifthalter sjunkit, men är fortfarande många gånger högre än i mindre förorenade områden. Då koncentrationerna minskat har förökningskapaciteten hos sälarna förbättrats och populationerna ökat.
Svårt att påvisa effekter på fisk och ryggradslösa djur
Effekterna av skadliga ämnen på fisk och samhällen med ryggradslösa djur är svåra att påvisa. När det gäller bottendjur består samhällena, särskilt i Östersjöns saltfattiga norra delar, också naturligt av bara några få arter. Dessutom kan effekterna av eutrofiering, såsom syrebrist, delvis maskera effekterna av oönskade substanser. Å andra sidan kan skadliga ämnen också förstärka effekterna av eutrofiering på samhällen.
Om populations- och samhällseffekter inte kan upptäckas och effekterna av skadliga ämnen på individer inte kan mätas, är det svårt att bedöma organismernas exponering och hälsostatus.
Surhetsgraden av mark och vatten påverkar fiskbestånden
Belastningen från sura sulfatjordar anses ha utrotat eller starkt försvagat många lokalt och regionalt viktiga fiskbestånd på Finlands västkust. Särskilt lax- och karp(mört)fiskar är känsliga för vattnets surhet.
På grund av mänsklig verksamhet har jordbearbetningen i sura sulfatjordar och dess effekter förstärkts under de senaste åren. Detta ökar risken för skador på vattenlevande organismer.
I Bottenviken har man observerat att laken förlorat sin förmåga att leka. Detta kan bero på de negativa effekterna av avloppsvattnen från massaindustrin. Emellertid kunde inte orsaken till icke-lekande identifieras entydigt.
Framtida effekter svåra att förutse
Den nästan okontrollerade föroreningen av Östersjön, orsakad av skadliga ämnen, har till stor del tagits under kontroll under de senaste decennierna. Problemet är fortfarande betydande, men har under senare år snarare minskat än förvärrats.
Kemikaliebelastningen måste beaktas till exempel vid muddring
När den yttre belastningen minskar lagras skadliga ämnen långsamt djupare i Östersjöns bottenlager. Således försvinner de gradvis ur kretsloppet.
Men mänsklig verksamhet, såsom muddring och dumpning, kan frigöra ämnen tillbaka i vattnet. Från vattnet kan ämnen återföras till de levande organismerna. Därför är det viktigt att beakta eventuella kemiska följder vid planeringen av större byggprojekt på havet.
Osäkra effekter av nyare kemikalier
Utsläppen av förbjudna och begränsade ämnen i miljön kommer inte längre att vara lika stora som på 1970- och 1990-talen. Utsläppen har redan minskat i Europa och den övriga världen.
Förbud och begränsningar för användning av skadliga ämnen kommer dock fortsätta att vara viktiga i framtiden. Endast genom dem kan mängden skadliga ämnen i miljön ytterligare minska. Även om miljönormer skärpts och situationen förbättrats är problemet inte över. Många av de ämnen som nu är förbjudna är så persistenta att de fortfarande finns kvar och fortsätter att påverka.
Inom EU används tiotusentals kemikalier och nya introduceras hela tiden. Finland både importerar och producerar kemikalier och dessutom kommer de med komponenter och produkter. Det finns nästan 20 000 produkter klassificerade som farliga och innehåller mer än 5000 olika farliga ämnen
Vi känner inte till effekterna av nya syntetiska föreningar på miljön, varken vad gäller deras nedbrytningsprodukter eller kombinationseffekter med andra kemikalier. På grund av detta kan vi inte säga om den framtida kemikaliecocktailen i havet kommer att utgöra ett mindre eller större hot än det nuvarande.