Helt i vattenlinjen hittar man flera olika grönalger bland vilka man kan också hitta trådformade brun- och rödalger. De vanligaste trådalgerna på grunt vatten är grönslick (Cladophora glomerata), trådslick (Pilayella littoralis), molnslick (Ectocarpus siliculosus) och ullsläke (Ceramium tenuicorne).

När djupet ökar och ljuset minskar, ersätts trådalger i allt högre grad med större, fleråriga alger såsom blåstång och gaffeltång. Även om trådalgerna trivs i deras sällskap, dominerar de storvuxna arterna landskapet och samhället.

Trådalger anpassar sig fint

Typiskt för trådalgerna är att de växer fort och invaderar klippytor som barskrapats av isar och vågor mycket snabbare än de fleråriga algerna. Trådalgerna drar nytta av eutrofieringen och frodas vid sidan av människan i Östersjöns förändrande förhållanden.

Trådalger kan också fästa sig på tång och gaffeltång och på nästan vilka fasta ytor som helst, till exempel på bryggor, båtbottnar och bojkättingar.

Trådalgsbottnar är artrika, mångformiga och varierar både regionalt och över tid

Grönslick är oftast den dominerande arten, men särskilt efter långa och kalla vintrar kan det hända att den måste ge vika för en annan trådalg, smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus). På senhösten kommer den i sin tur att ersättas av ullsläke och andra rödalger.

Trådalgsbottnar täcks ofta av ett tunt lager kiselalger som lockar till sig små betande arter. Till exempel märlor, snäckor, musselkräftor och fjädermyggans larver äter kiselalger och även trådalgerna under dem med god aptit.

Att ta sig fram mellan de tunna trådarna är ändå rätt besvärligt och när djuren växer flyttar de över till mera storvuxna alger.

Arter på trådalgsbottnar

• Grönslick (Cladophora glomerata)
• Trådslick (Pilayella littoralis)
• Brunslick (Ectocarpus siliculosus)
• Ullsläke (Ceramium tenuicorne)
• Smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus)