Grunda havsvikar och laguner är populära bland människor

Grunda havsvikar är värdefulla livsmiljöer och omtyckta rekreationsområden. Det varma, grunda vattnet och den skyddade miljön uppskattas både av sommargäster och båtfolk. Öppna och breda vikar gillas däremot särskilt av simmare och seglare.

Den flitiga användningen av de här miljöerna är tyvärr inte alltid förenlig med det mångfaldiga organismsamhället under ytan. Vattnet, vattenväxterna, havsbotten och förbindelsen med havet är ändå en förutsättning för att naturen ska kunna upprätthålla de ekosystemtjänster som rekreationen bygger på.

Om vi lyckas åstadkomma ett hållbart samliv mellan människa och natur gynnas både vikarnas ekosystem och människorna. .

EU:s naturdirektiv utser laguner och öppna havsvikar som skyddsobjekt

Laguner, det vill säga skyddade och ofta frodiga havsvikar, har ofta en mångformig, flerskiktad växtlighet och på de gyttjiga bottnarna är rika på insektslarver och andra ryggradslösa djur.

Undervattenströskeln i vikens mynning bromsar vatteninflödet i viken och det grunda vattnet värms snabbt på våren.

Leklystna mörtar, abborrar och gäddor söker sig in i viken. När romkornen kläckts till yngel har vattnet redan blivit varmt och vattenväxter börjat växa ordentligt. Nu kan viken erbjuda mat och skydd för de små ynglen, och därmed också för större fiskar som äter dem. Metaren på sin brygga är egentligen den här näringskedjans toppredator, tillsammans med vadarna och andra sjöfåglar.

Till kustlaguner ingår också fladorna som skyddas i vattenlagen.

Vidsträckta öppna havsvikar är lika viktiga som lagunerna, men som livsmiljöer är de ganska olika livsmiljöer. På flygbilder och kartor ser de ut att vecka in sig i fastlandet, som stora vikar som samlar havsvatten innan kustlinjen börjar. Bottnarna är ofta täckta av sand eller av en blandning av sand och gyttja och växtligheten blir lägre än i lagunerna.

På den öppna havssidan av vikarna kämpar ålgräs och andra kärlväxter för att hålla sig kvar i den rörliga sanden. Längre in mot land håller borsträfsens grova mattor bottenmaterialet på plats.

Mellan sandkornen vimlar det av märlkräftor och sandräkor som äts av förbisimmande fiskar. Förutom små ryggradslösa djur gömmer skrubbskäddor och smörbultar i sanden.

Den breda grunda strandzonen drar till sig både vadare och ornitologer. Ofta ser man fågeltorn mellan bryggorna och sommarstugorna.

Muddring förändrar de grunda vikarna och effekterna kvarstår i många år

Rekreationsstrandmodifiering och småbåtstrafik påverkar vikarnas undervattensförhållanden.

Också brygg- och brokonstruktioner av olika slag kan förändra vattenflödet. Muddring avlägsnar den skyddande växtligheten och öppnar båttrafikleder ut till havs. Båtarnas propellrar blandar om vattnet och blandar upp sedimenten.

Så länge ett område används och modifieras måttligt kan följderna för havsnaturen bli små. Också om en bar strand som fördjupats för båttrafik verkar till en början som en bra idé, kommer de negativa effekterna av den drastiska förändringen vara synliga i många år i form av grumligt vatten och försvagade fiskbestånd.

Om man går in för att förändra en naturmiljö måste man planera åtgärderna långsiktigt med beaktande av de ekosystemtjänster havet kan erbjuda.

Arter i grunda havsvikar

• Mörtfiskar (Cyprinidae)
• Abborrar (Percidae)
• Gädda (Esox lucius)
• Vadare
• Bandtång eller ålgräs (Zostera marina)
• Kärlväxter (Tracheobionta)
• Borsträfse (Chara aspera)
• Räkor (Amphipoda)
• Plattfiskar (Pleuronectiformes)
• Smörbultar (Gobiidae)