Grunda havsvikar kryllar av liv
Grunda havsvikar definieras som havsområden med djup på högst 4 meter och som till största delen är omgivna av fastland. De grunda vikarna är olika i storlek, öppenhet, flöde och salthalt. Av livsmiljöerna i EU:s naturdirektiv representerar stora grunda vikar, kustlaguner och älvmynningar ett spektrum av grunda vikar.
Kärlväxter
Bland kärlväxterna finns både undervattensväxter och växter som spirar ovanför vattenytan. Hit hör till exempel bladvass, sjöfräken, gul näckros, borstnate, ålnate och vitstjälksmöja.
Fåglar
Halvdykare, såsom gräsand och knölsvan, trivs i grunda vikar. I dessa områden förekommer också insektätande arter såsom sångare samt vadare, såsom strandskata.
Fiskar
Abborre, gädda, mört och braxen är fiskarter som trivs i de grunda vikarna. Dessa vikar är också viktiga platser för fiskyngel.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt fladorna, gamla vikar som numera nästan helt avsnörts från havet. De skyddas också i finska vattenlagen.
Grunda havsvikar har en hög biodiversitet
De grunda havsvikarna förtjänar speciell uppmärksamhet. Vikarna är ofta omgivna av vassar. De kryllar av liv och erbjuder ekosystemtjänster över ett brett område, både på land och till sjöss.
Avrinningen från land transporterar fast substans och näringsämnen, av vilka en stor del binds av strand- eller vattenväxtligheten. Floran är rik och mångsidig och är hem för en mängd ryggradslösa djur och insektslarver.
Fiskarna, särskilt gädda, abborre och mörtfiskar letar sig in i det grunda strandvattnet för att leka och fiskynglen inleder sina liv i dessa skyddade och skonsamma förhållanden. Större fiskar, sjöfåglar och vadare söker sig till dessa vatten för att äta fiskyngel och nedgrävda bottendjur.
Många insekter lägger ägg i vikarnas varma och lugna vatten och larvstadierna utvecklas antingen i bottendyn eller genom att klättra i vegetationen.
Hotade vattenväxter trivs i grunda havsvikar
En stor del av de hotade vattenväxterna vid finska kuster växer i grunt vatten. Att förstöra och skada deras livsmiljöer är förbjudet enligt naturskyddslagen. Genom att skydda ostörda havsvikar i naturtillstånd kan man effektivt trygga både den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna även av stora områden.