Östersjöns mångsidiga bakterieflora

Östersjön erbjuder livsmiljöer för en väldig mängd olika bakterier, både i vattnet och i bottnens ytskikt.

Bakterierna indelas i två grupper beroende på deras energiförsörjning:

1. Autotrofa bakterier producerar all den energi de själva behöver, antingen ur solljus genom fotosyntes eller genom att oxidera kemiska föreningar.  
2. Heterotrofa bakterier får sin energi antingen genom att bryta ned organiskt material, eller genom att binda upplösta föreningar ur vattenmassan. 

Bakterier får energi genom andning eller jäsning

Under syrefattiga eller helt syrefria förhållanden måste bakterier skaffa sig energi via jäsningsreaktioner, till exempel reduktion av svavel och denitrifikation, det vill säga frigöring av kväve. Också om de här metoderna inte är särskilt effektiva för själva energiproduktionen utgör särskilt denitrifikationen en central roll i kvävets kretslopp i vattenekosystemet.

I de övre vattenskikten är syreläget i allmänhet gott. Tack vare detta kan de heterotrofa bakterierna bygga sin energiförsörjning på aeroba (syreförbrukande) andningsprocesser. Verkningsgraden av dessa processer är optimal, där tillväxt och förökning är mest effektiva.

Cyanobakterierna kallas också blågröna alger

När man talar om bakterier i samband med Östersjön, handlar det i allmänhet om cyanobakterier, de som allmänt kallas blågrönalger. Cyanobakterier är små encelliga organismer som binder energi genom fotosyntes i solljus, dvs de är autotrofa.

Under goda förhållanden kan cyanobakterierna föröka sig och växa snabbt. Massförekomster av cyanobakterier kallas populärt för blågrönalgsblomningar. Cyanobakterier som flyter i öppet vatten består av många olika arter, och artsammansättningen varierar både tidsmässigt och lokalt. Utöver detta välkända fenomen finns cyanobakterier också på havsbotten, fästa vid olika ytor.

Spirulina täcker in klippor och stenar i sammet

Cyanobakterier fästa vid bottnen eller vid vattenväxter kan vara svåra att uppfatta som bakterier. Till exempel Spirulina -bakterier bildar sammetslika mattor, som till och med kan vara anilinröda. De sitter löst fästa vid berg, stenar, blåmusselskal och till och med på sandigt botten. Spirulinamattans ovansida domineras av fotosyntetiserande cyanobakterier. Under den täta mattan kan finnas syrefria fläckar med helt annorlunda bakterier.

Bakteriekolonier av släktet Rivularia på bottnen och på vattenväxterna

Cyanobakterier av släktet Rivularia bildar runda geléklot i grunda vatten. Kloten är vanligen grönaktiga och sitter ofta fästa vid vattenväxter. Ibland bildar de långa pärlband, antingen på bottnen eller mellan vattenväxterna. 

Calothrix är det du halkar på

Calothrix, är en tredje typ av cyanobakterier. De växer helt i vattenlinjen, som en mörk hinna på klippor och stenar. Som torr är Calothrix-ytan sträv och oansenlig, men så fort den slickas av vågorna blir den hal som en rutschbana.

Bakterier i Östersjön

• Cyanobakterier eller blågrönalger 
• Spirulina-bakterier
• Bakterier av släktet Rivularia
• Calothrix spp.