Det maritima kulturarvet behöver skydd och vård

Människan har rört sig i Östersjöområdet i ca 10 000 år. Längs havet har man börjat leta efter bättre liv, försörjning, och erövra nya marker för jakt och boende. Havet har varit en farled för både människor, idéer och handelsvaror, men ibland kunde havet också skilja människorna åt.

Vad är det maritima kulturarvet?

Maritimt kulturarv är i stort sett alla byggda och arkeologiska spår i miljön som visar människans sätt att förstå och använda havet och vattendragen, förr och nu.

Under historiens gång har mänskliga aktiviteter satt sina spår på Östersjöns botten och stränder och lämnat efter sig ett mångsidigt och fascinerande kulturarv. Hit hör lämningarna efter sjöfart, fiske, trosföreställningar, krig och till och med fritidsbåtliv. Det maritima kulturarvet finns på stränder, längs åar och älvar, i skärgården och ute till havs. Vissa objekt ligger under vattenytan. Tillsammans bildar de mångsidiga helheter och kulturlandskap.

Även maritimt material i arkiv, bibliotek och museer ingår i det maritima kulturarvet. Med hjälp av skriftligt material kan vi undersöka och presentera forntida fenomen relaterade till användningen av vattenområden. I det maritima kulturarvet ingår också immateriella värden, såsom gammal vetskap, färdigheter och traditioner.

Undervattenskulturarv, vad är det?

Alla lämningar efter mänsklig aktivitet under vattenytan kallas undervattenskulturarv. Hit hör till exempel skeppsvrak, undervattenskonstruktioner såsom hamnar och försvarsutrustningar och diverse lösa fynd. De flesta av Finlands undervattenskulturarv är vrak av fartyg av olika ålder och typ.

Haven är fortfarande överraskande bristfälligt undersökta och nya historiska vrak upptäcks årligen.

Undervattenskulturarvet öppnas för fritidsdykare 

Dykning som hobby blir hela tiden populärare. Den ökande populariteten för fritidsdykning och tekniska framsteg har gjort det lättare för vanliga medborgare att se, uppleva och visualisera undervattenskulturarv och -landskap.

Undervattenslandskapet är en fascinerande kombination av natur och kulturarv i sin egen ljud- och stämningsvärld. Det blir allt vanligare att människor söker sig under vattenytan för att leta efter upplevelser.

Vem skyddar det maritima kulturarvet och hur? 

Många olika instanser deltar i skyddet av det maritima kulturarvet, bland annat museer och föreningar. Också myndigheter, till exempel miljömyndigheterna, Finska marinen, Forststyrelsen och Trafikledsverket deltar i skyddet. På Åland är landskapsregeringen den ansvariga instansen. I havsområdet övervakas vrakplatser av sjöbevakningarna i Finska viken och Västra Finland.

Läs också

Lagar, avtal och program som gäller det maritima kulturarvet

Också Museiverket deltar i skyddet av det maritima kulturarvet. Museiverket bidrar till skyddet, identifieringen och värderingen av maritima- och undervattenskulturarv. Kulturmiljöerna skyddas genom lagstiftning och genom samarbete mellan miljö- och kulturförvaltningar, företag och medborgare.

Som stöd för markplaneringen utfärdar Museiverket och Museer med regionalt ansvar utlåtanden om det maritima arkeologiska kulturarvet, byggnadsarvet och kulturlandskapet. Museiverket utvecklar också skydds-, vård- och renoveringsmetoder och sprider information om kulturmiljöns värden och möjligheter. Dessutom beviljar Museiverket stöd för restaurering av byggnader och fartyg samt vårdbidrag för världsarv och fornlämningar. På Åland sköts dessa uppgifter av landskapsregeringen.

Museiverket tillhandahåller marinarkeologisk information som är öppen och tillgänglig för alla

Fornlämningsregistret som upprätthålls av Museiverket innehåller grundläggande information om Finlands (utom Åland) alla fasta fornlämningar som fredas av fornminneslagen. Registret innehåller också information om andra kulturarv. Dessutom har Museiverket ett register över skyddade byggnadskulturarv.

Kulturarvsobjekten är länkade till information om hur och när de har undersökts och vad som har upptäckts. Registren uppdateras kontinuerligt och är tillgängliga för alla via Museiverkets ”sevicelucka” (tjänsten Kulttuuriympäristön palveluikkuna). Informationen gör det lättare för medborgarna att bekanta sig med den kulturella miljön. Största delen av materialet är på finska, men för svensk- och tvåspråkiga kommuner finns också svenskspråkig information.

En guide (enbart finskspråkig) över det arkeologiska kulturarvet (Arkeologisen kulttuuriperinnön opas), som upprätthålls av Museiverket, berättar om vad begreppet arkeologiskt kulturarv betyder, och hurdana objekt de består av. En av de stora fördelarna med guiden är att läsaren ser hur objekten ser ut i terrängen.

Ålands öppna uppgifter administreras av landskapsregeringen. Läs mer på landskapsregeringens svenskspråkiga kultursidor:

• Kulturarv

• Förnlämningsregistret

Vrakskydd i samarbete mellan myndigheter och fritidsdykare 

Förutom lagstiftning betonar vrakskyddet samarbete med fritidsdykare. Frivilliga dykare kontrollerar vrakens kondition och läge. Dessutom utför dykarna dokumentation och forskning av vraken. 

Kring finska fastlandet finns fem vrak som omges av en skyddszon fastställd enligt fornminneslagen. De betraktas som historiskt betydelsefulla och väl bevarade helheter. All dykning och förankring som inte är relaterad till sjöräddning är förbjuden i skyddszonerna. Syftet med skyddszonen är att bevara vraket eller övriga objekt för kommande generationer och eventuella framtida arkeologiska undersökningar. Följande vrak har försetts med skyddszoner: St. Nikolai utanför Kotka, Gråharuna, St. Mikael och Vrouw Maria i västra Åbolands skärgård och Huis te Warmelo i vattenområdet utanför Borgå.

Enligt Fornminneslagen behandlas ett vrak eller en vrakdel som kan antas ha sjunkit för mera än hundra år sedan som en fast fornlämning. Fyndet av ett sådant vrak måste omedelbart rapporteras till Museiverket. Om det är uppenbart att ägaren övergett vraket eller vrakdelen hör det till staten. Föremål som tillhör eller härrör från vraket ägs också av staten.

Vården av det maritima kulturarvet omfattar konkreta vård- och skötselåtgärder 

Vården av kulturarvet går hand i hand med skyddet. I praktiken handlar vården om en sådan användning och sådana reparationer som syftar till att bevara objektet. Till exempel en fyr bevaras bäst genom sakkunnigt underhåll som förebygger skador och behov av större reparationer.

Vården av det arkeologiska kulturarvet, till exempel ett skeppsvrak, omfattar både vården av en fast fornlämning och landskapet omkring den. Det primära syftet är att skydda det arkeologiska kulturarvet och att visa upp det med tillhörande information och guidning i dagens landskap.

Varför är skydd och vård viktigt?

Kulturarvet är en del av det förflutna och en del av oss själva. Genom att skydda och vårda kulturarvet bevarar vi det för framtiden. Enligt grundlagen ligger ansvaret för kulturarvet, miljön, naturen och dess mångfald hos oss alla. Skyddet av kulturmiljöer inriktas på värdefulla arkeologiska, kultur- och arkitekturhistoriska objekt, kulturlandskap och världsarv. En väl bevarad, skyddad och vårdad kulturmiljö ökar trivseln och berikar landskapet. I ett samhälle, som förändras allt snabbare, blir kulturmiljöerna allt viktigare. God förvaltning av kulturmiljön bidrar till dess bevarande och stöder målen för hållbar utveckling och minskar klimatbelastningen. Ofta går vården av kulturarvet och skyddet av undervattensnaturen hand i hand, till nytta för bådadera.

Läs mer om kulturmiljön på Museiverkets sidor!