Mycket skräp färdas till havet

Det enklaste sätter att stoppa skräpets väg till havet är att stoppa det redan vid källan. Om du slänger en tom hamburgerförpackning i skogen eller på gatan kommer den med stor sannolikhet, efter en tid guppa omkring i Östersjön. Dit har den förts med avrinning, vindar eller kanske till och med av en hungrig mås.


Det nedskräpade havet visar hur vi lever 

Nästan alla människor klagar över att de är så stressade hela tiden och tröstar sig genom att köpa någonting nytt och roligt. När vi lever så här drunknar vi snart i skräp. Hur kunde vi minska på skräpet?

För att leva hållbart måste vi ta bättre hänsyn till miljön. Det här lyckas om vi tänker efter vad vi verkligen behöver innan vi köper nytt och om vi återanvänder allt vi kan. Så tar vi också bättre hänsyn till jordens begränsade resurser och Östersjöns hälsa.

Tänk efter nästa gång du går med varorna till kassan eller beställer nytt på nätet. Sortera och återvinn, då minskar du också nedskräpningen av Östersjön.

Rutistettu kertakäyttömuki hiekkarannalla.
Den skrynkliga engångsmuggen på sandstranden berättar om vår engångskultur.

Allt skräp i havet kommer från något som människor gör. Ungefär 80% av det flytande eller sjunkna skräpet har sköljts ut från land. Det mesta skräpet är av plast. Det vanligaste enskilda plastskräpet är en tobaksfimp.

Skräp uppstår i samband med byggande, industri, olaglig dumpning, fritidsfirande, trafik och fiske. Ofta kan man inte ens säga varifrån ett visst skräp härstammar. Liknande skräppartiklar kommer från många olika källor. En del slipas med tiden ner så mycket att de inte längre går att identifiera. En betydande del av nedskräpningen orsakas av människors tanklöshet och dåligt fungerande sophantering.

Skräpen i havet kan vara allt från stora bruksföremål till mikroskopiska partiklar. Också materialen varierar kraftigt. Mängderna och sammansättningen studeras bland annat genom att kartlägga vad som sköljs upp på stränderna.

Om du går längs en strand och tittar efter skräp inser du snart hur förtjusta människor är i engångsförpackningar. En stor del av skräpet består av påsar, askar, korkar och plastbestick.

 Skräp på en strand.
En stor del av skräpet i havet är plast: en tobaksfimp är det vanligaste skräpet på stränder.

Plast är ett praktiskt material som används i hela världen. Plast är formbart, hållbart, lätt och billigt. Plast består av syntetiska polymerer och tillsatsämnen som förbättrar dess egenskaper. Största delen av plasten tillverkas fortfarande av fossil olja.

Majoriteten av den plast som tillverkas i Europa blir förpackningar, näst mest går åt till byggnadsindustrin. På följande platser kommer bil- och elektronikindustrin och hushållen. De plasttyper som skräpar ned stränderna är också de som tillverkas mest. Förpackningsfolier, rör, behållare, leksaker och dryckesflaskor görs av plasttyper som tillverkas i Europa.

Plastflaskans 'liv' i havet är långt. För dina pantflaskor till butiken och resten till uppsamlingsplatser.  

Plast är ett långlivat material som flyter i vatten. Därför förs den lätt långa vägar med strömmar, vindar och djur. När plasten väl kommit ut i havet kan det ta hundratals år innan den bryts ned.

Större plastbitar blir sköra och slipas så småningom ned till allt mindre mikroplaster som fortsätter sin vandring genom havets näringskedjor.

En plastpåses resa till havs kan leda långt ut. De äventyrar även liven på djuren som de fastnar på. Bild: Eija Rantajärvi

Mikroplaster är plastbitar med en diameter under 5 millimeter. En del plastbitar är mycket små redan när de sköljs ut i havet. De kallas primära mikroplaster. Primära mikroplaster används av industrin och i vissa rengöringsmedel och kosmetiska produkter.

Plastfibrer som lossnar när man tvättar kläder av syntetmaterial och partiklar som bryts sönder i naturen eller slits loss från bildäck kallas sekundära mikroplaster.

Mikroplasternas storlek, form och färg varierar avsevärt.

Det bästa sättet att stoppa mikroplastens väg ut i vattnet är att ta reda på varifrån den kommer och vilka vägar den rör sig. Om mikroplasten hunnit ut i havet är den i praktiken omöjlig att få upp tillbaka.

Finländska och svenska forskare har visat att största delen av den mikroplast som kommer till ett reningsverk fastnar där. De allra minsta ”nanoplasterna” vet vi däremot mycket lite om eftersom de är så svåra att studera. Vi vet varken varifrån de kommer eller hur de transporteras. Här finns det mycket kvar att forska i!

Mikroplaster lossar bland annat från bildäck eller i tvätten från kläder tillverkade av syntetiska fiber.

Plastskräpet är farligt för livet i havet. En säl eller fågel som trasslar in sig i ett fisknät eller en plastsäck kan drunkna eller strypas och dö. När plasten flutit i havet en tid får den en beläggning av alger som äts av planktondjur. Via planktonen tar sig plasten vidare uppåt i näringskedjan.

Med tiden faller större plastföremål sönder i små partiklar och fortsätter sin resa i havets ekosystem. Ju mindre partikeln är, desto sannolikare blir den uppäten av ett djur. Så här cirkulerar mikroplasten i näringsväven nästan hur länge som helst.

Laboratorieexperiment visar att både planktondjur, musslor och många fiskar äter mikroplaster. De hittas också i kropparna av många andra vilda djur.

Experiment utförda i laboratorier visar att många organismer uppfattar mikroplaster som mat. I tarmarna (nedre bilden) på den här pungräkan (Mysis sp., övre bilden) ser man fluorescerande plastkulor (0,01 mm) som räkan ätit.

Vissa ämnen som förbättrar plastens egenskaper, till exempel PCB och mjukgörande ftalater är mycket skadliga i naturen. Plastpartiklarna suger dessutom i sig andra ämnen som finns i vattnet från tidigare och kan på det sätter bli ännu giftigare. När ett djur äter mikroplast får det också i sig gifterna. Här finns fortfarande mycket vi inte känner till. För att få reda på vilka risker ämnena i mikroplasten verkligen orsakar Östersjön behövs mera forskning.

Titta på animationen om tobaksfimpens slingriga resa ut mot havet!  

Titta också på animationen av plastpåsens flygfärd med vinden!

En nedskräpad miljö lockar människor att skräpa mera. I en ren och väl hållen miljö tänker de flesta två gånger innan de låter skräpet falla till marken. Också du kan fungera som ett gott exempel för dina medmänniskor!

Roskainen ranta, jossa kaksi ihmistä keräämässä roskia, ja puhdas ranta, jossa kaksi ihmistä hyppäävät rantakalliolta veteen.
Det är roligare att leka och spendera tid på en ren strand.

Information, upplysning och miljöfostran minskar den del av nedskräpningen som beror på ren tanklöshet. Här spelar miljöorganisationerna en viktig roll. Vem som helst som märker att avfallshanteringen inte fungerar kan ta kontakt med myndigheterna och beslutsfattarna. Ett annat sätt att vara aktiv på är att skriva insändare och publicera sig på sociala medier.

 Människor i ett köpcentrum.
Också en enskild människans konsumtionsvanor är av betydelse.

Det finns många sätt att minska nedskräpningen: undvik onödiga förpackningar, ta betalt för plastkassar och påsar, effektivera återvinningen och förbättra avfallshanteringen. Förpackningar kan tillverkas av annat än plast, till exempel papper eller trä. En annan viktig sak är att kontrollera att det vi gör faktiskt är effektivt.

Just nu pågår en uppföljning av nedskräpningen längs Finlands stränder. Uppföljningen leds av miljöministeriet. Det praktiska arbetet utförs av frivilliga i regi av föreningen Håll Skärgården Ren och Finlands miljöcentral.

 

Återvinning är en väsentlig del av en hållbar livsstil. Återvinningsinstruktioner för plast, glas, små metallföremål, kartong, papper och batterier.