Kan en abborre få huvudvärk? Kemikalierna och havet

I tiotals år har människan släppt ut miljöskadliga ämnen i naturen. Idag hittar man dem i världens alla hörn. Östersjön innehåller flera olika kemikalier än någonsin förut och många av dem är farliga för livet i havet.


Skadliga ämnen irriterar havets organismer

I tiotals år har människan släppt ut miljöskadliga ämnen i naturen. Idag hittar man dem i världens alla hörn. Östersjön innehåller flera olika kemikalier än någonsin förut och många av dem är farliga för livet i havet.

I Östersjöns kalla vatten bryts de skadliga ämnena ner ytterst långsamt. Därför stannar de kvar länge i näringsvävarna och bottensedimenten. Det här stressar havsorganismerna och stressen blir värre på grund av att det tar så lång tid innan nytt friskt vatten kommer in och späder ut de farliga ämnena. Livet i havet påverkas än idag av gifter som släpptes ut för länge sedan.

Varifrån kommer då alla skadliga ämnen? De kommer naturligtvis från oss. De sipprar ut från hushållen, jordbruket och industrin. Vissa är biprodukter av andra ämnen, andra släpper vi ut direkt. Idag har vi ändå lyckats stoppa de allra farligaste kemikalierna. Det märks på att ekosystemets fiskätande rovdjur, havsörnarna och sälarna, kommit tillbaka.

Exempel på varifrån skadliga ämnen hittar sig till havet: industrin, hushåll och trafik.

Hur bildas de skadliga kemikalierna?

Kemikalier används i nästan alla slags produkter för att de ska fungera bättre. När kemikalierna sedan kommer ut i naturen visar de sin skadliga sida. Många skadliga ämnen släpps ut av trafiken och industrin och bland annat då vi producerar elektricitet i kolkraftverk. Trafiken på Östersjön ökar hela tiden och om till exempel ett tankfartyg går på grund kan väldiga mängder olja släppas ut i havet.

En allt större del av kemikalierna kommer från hushållen och rinner ut från tätorter. Många kemikalier som finns till för att göra vardagen bekvämare har visat sig vara giftiga för små vattendjur och fiskyngel. Sådana här ämnen finns till exempel i tvätt- och rengöringsmedel, lim och målfärger, smörjmedel, insektgifter och färgpigment. Plastföremål, elektronik och textilier innehåller ofta så kallade ytbehandlings- och flamskyddsmedel som bryts ner långsamt och tas upp i vattendjurens kroppar. Om till exempel en soffa är behandlad med sådana här ämnen avges de långsamt ut i miljön under soffans hela livscykel, ända från det att tyget vävs tills soffan blivit gammal och sliten och först till soptippen. Också mediciner och hormonpreparat som spolas ner i toaletten rinner via reningsverket ut i vattendragen och till sist till havet.

Hushållets överblivna mediciner bör återlämnas till apoteket.

Kemikalierna på spåren

De klassiska organiska miljögifterna, till exempel PCB och DDT, är liksom de giftiga tungmetallerna gamla bekanta för havsforskarna. Vi vet att de både skadar naturen och hur de gör det. När det gäller nyare ämnen, till exempel flamskydds- och ytbehandlingskemikalier, insektgifter och ämnen som ska hindra bottendjur och alger att fästa sig vid fartygens bottnar lär vi oss mera hela tiden. Av de giftiga ämnen som uppkommer vid förbränning vet vi mest om dioxiner och så kallade PAH-föreningar som också uppstår i samband med oljeutsläpp.

Däremot vet vi fortfarande rätt lite om hur utsläppen av mediciner, droger, kosmetika, mikro- och nanomaterial påverkar havsmiljön. Många läkemedel går oförändrade genom reningsverken och en del mediciner förekommer i höga halter också i renat avloppsvatten.

Olja på en strandklippa.

Inom EU används tiotusentals kemikalier redan nu. Varje år tar man dessutom i bruk många nya kemikalier. Finland både producerar och importerar kemikalier som sådana och långt flera kommer in via komponenter och färdiga produkter. Ungefär 20 000 produkter klassas som farliga och innehåller sammanlagt över 5000 farliga ämnen. Många av de kemikalier vi använder vet vi inte alls tillräckligt om och en del av de nya kan visa sig farliga på sikt.

Fettlösliga gifter samlas högst uppe i näringskedjan

Livet i havet är nästan alltid utsatt för en kemikaliecocktail än för något enskilt ämne. Också salthalten och vattnets temperatur kan påverka ämnenas giftighet. För att förstå hur alla faktorer samverkar behöver kunskap om både nuvarande och nya kemikalier och i synnerhet hur de beter sig när de blandas i havsvattnet.

De farligaste ämnena är de som bryts ner mycket långsamt och samlas i näringskedjans topp, det vill säga i fettvävnaden hos rovfåglar, marina däggdjur och fiskätande människor. I dag består de här så kallade persistenta organiska föreningarna främst av bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ytbehandlingsmedel. Båda skadar djurens förökning.

Ett annat obehagligt gift är organiskt tributyltenn (TBT). TBT är numera förbjudet, men de gamla utsläppen spökar omkring i näringsvävarna. TBT är ett hormonstörande ämne som bland annat utrotat snäckorna i stora områden.

.

 Granskning av båtens botten. Havstulpanen (Balanus improvisus) gillas inte alls av båtägare. På bilden syns också kolonier av mossdjur (Electra crustulenta). Foto: Eija Rantajärvi
Havstulpanen (Amphibalanus improvisus), är egentligen ett litet kräftdjur. Havstulpanerna fäster sig under båtbottnar vilket blir besvärligt för båtägarna. Här tillsammans med kolonier av mossdjur (Electra crustulenta). 

Läkemedel och hormonpreparat påverkar vattendjurens celler så att hela kroppen blir lidande. Små halter av skadliga ämnen är svåra att spåra. Om vi däremot håller utkik efter så kallade biomarkörer, tidiga förändringar i organismernas och cellernas funktion, kan vi förebygga allvarligare skador på ekosystemen.

 Blåmusslorna är filtrerare och därför användbara som biomarkörer. Blåmusslorna placeras ut i en bur under en tid. Därefter registrerar man deras miljöstress via färgade cellprov.
Blåmusslor är goda biomarkörer eftersom de filtrerar havsvatten hela livet. Forskarna placerar ut blåmusslor i burar på olika platser och studerar hur deras celler reagerar på miljöstress.

Hur minskar vi på de skadliga kemikalierna i vattnet?

Länge bekymrade människorna sig inte om alla gifter de släppte ut i vattnet. Idag är vi lyckligtvis klokare. De farligaste ämnena är förbjudna och också de lite mindre skadliga regleras genom internationella avtal. Tack vare detta innehåller havsvattnet idag mycket mindre av de här ämnena än för tjugo år sedan.

Också oljeutsläppen har minskat, bland annat tack vare övervakning från luften, krav på bättre tankfartyg och miljöupplysning. Finland var det första europeiska land som gjorde upp en handlingsplan som också de ekologiska följderna av en tankerolycka.

Idag finns det också bättre metoder, till exempel behandling med aktivt kol och ozon, för att putsa upp förorenade områden. Förbränningsprocesserna är renare än tidigare. Det viktigaste när vi vill stoppa utsläppen av skadliga ämnen är att se till att kommunikationen mellan myndigheter, organisationer, företag och konsumenter fungerar.

Dina egna och andra konsumenters val och de krav ni ställer har också betydelse för hur mycket skadliga ämnen som släpps ut i havet. Miljömärkta produkter belastar naturen mindre än andra motsvarande. En vardaglig, men viktig sak du kan göra för Östersjön är att alltid föra mediciner och farliga kemikalier till rätt insamlingspunkt.

En serie, där spolningen av en toalett direkt syns som ett smutsigt stänk i vattensystemet bredvid. Skadliga ämnen, såsom mediciner, finner sin väg till havet från våra toaletter.
Stora mängder läkemedel och andra skadliga ämnen spolas ut i Östersjön via våra toaletter. Onödiga mediciner ska föras tillbaka till apoteket och toalettvattnet måste ledas via ett reningsverk.

Biomarkörer

Biomarkörer är förändringar i levande organismer som orsakas av miljöstress. Förändringarna är varningssignaler som berättar att någonting är på gång, redan innan effekterna syns högre upp i ekosystemet. I Östersjön används bland annat blåmusslor, olika fiskarter och vitmärlor som biomarkörer.

Schema över nyttan med biomarkörer: Genom att observera tidiga svar från biomarkörer kan vi kanske förebygga allvarligare skador på ekosystemen.  Källa: Pärskäys 2015; adapterad ur Walker et al. 2001.
Om vi är uppmärksamma på biomarkörernas signaler kan vi kanske förebygga värre förändringar i ekosystemet. Källa: Pärskäys 2015; adapterad ur Walker et al. 2001.

Biocider

Biocider är kemikalier eller mikrober som förstör eller bekämpar skadliga organismer. Hit hör till exempel desinfektionsmedel, bekämpningsmedel mot skadedjur, industrins konserverings- och träskyddsmedel, samt ämnen som hindrar alger och vattendjur att fästa sig vid båtbottnar.

Dioxiner

Dioxiner används inte till någonting, de är gifter som bildas i samband med ofullständig förbränning. Tidigare uppkom dioxiner till exempel när industrin använde träskyddsmedlet klorfenol. Därför är bottensedimenten i havet utanför Kymmene älvs mynning fortfarande giftiga. Sådana här giftiga sediment begravs så småningom, men om man muddrar i området kan gifterna tas upp och spridas i havet på nytt.

Hormonstörande ämnen

Hormonstörande ämnen påverkar levande varelsers normala hormonfunktion. De har ofta obehagliga effekter. Om ett ämne konstateras vara en hormonstörare begränsas användningen av det i hela EU.

POP-föreningar

POP-föreningar (Persistent Organic Pollutants) är gifter som bryts ner långsamt och anrikas i levande varelser. Hit hör bland annat ämnen med långa namn som förkortas till: DDT, PCB, HBCDD, PBDE, PFOS, klorfenol och dioxiner. Alla POP-föreningar förbjuds eller begränsas i ett internationellt avtal som kallas Stockholmskonventionen. Vissa POP-föreningar förekommer ändå alltjämt, särskilt i flamskydds- och ytbehandlingsmedel och i gammalt avfall.

Tungmetaller

Bland tungmetallerna är kvicksilvret det värsta problemet i Östersjön, trots att användningen kraftigt begränsats. Största delen av de nuvarande utsläppen kommer från förbränning av stenkol och nedfall från metallindustrin. Kvicksilvret når antingen havet direkt, eller rinner ut via vattendragen.

Olja

Oljeutsläppens PAH-föreningar hör till de allra skadligaste ämnena för Östersjön. Om ett fartyg går på grund kan det leda till en oljekatastrof, men största mängden av all olja i Östersjön kommer faktiskt ut i form av mycket små utsläpp som sker nästan hela tiden. Därför blir de en risk för havsekosystemet. I vissa hamnar och farleder uppmäts så mycket PAH-föreningar att de direkt skadar alger och djur i vattnet.

 En gräsand simmar i det oljiga vattnet.
En gräsand simmar i oljigt vatten.