Havsplanering - hållbar användning säkerställer den marina miljöns framtid

Enligt EU-kommissionens strategi för blå tillväxt är hav och oceaner viktiga motorer i den europeiska ekonomin. Haven har dessutom en betydande potential för innovation och tillväxt.

Pekka Salminen

Författaren arbetade som koordinator för Havsplaneringen i Egentliga Finlands förbund.

Blå tillväxt förväntas förbättra EU:s internationella konkurrenskraft, öka resurseffektiviteten och bidra till skapandet av arbetsplatser och tillväxtfaktorer.

Trots tillväxtmålen betonar strategin också tillväxtens hållbarhet. Syftet är att skydda havsmiljön och säkerställa kontinuiteten i tjänster som tillhandahålls av välmående och livskraftiga marina och kustnära ekosystem.

Det beror dock på varje land och havsregion hur hållbar tillväxt tas i beaktande.

Strategin för blå tillväxt koncentrerar sig på vissa branscher

För att säkerställa hållbar tillväxt betonar strategin betydelsen av havsplanering och insamling av marin information.

Syftet med havsplaneringen är att förena havets olika användningsområden och förhindra konflikter. Planeringen syftar också till att skapa en långsiktig utveckling av den maritima verksamheten på ett hållbart sätt. Detta inkluderar att interaktioner mellan olika mänskliga aktiviteter tas i beaktande.

Strategin fokuserar på åtgärder som behövs för att utveckla särskilt vattenbruk, kustturism, blå havsbioteknologi, marin energi och gruvdrift på havsbottnen.

I Finland idag betyder havsenergi vindkraft som produceras ut till havs. Utveckling av gruvdrift innebär å andra sidan användning av grusresurser under vatten och vattenbruk innebär odling av regnbåge.

Dessa tre verksamheter kan innebära ett intensivt tryck på havsmiljön. Att bygga vindkraft till havs kan öka bullret och förstöra livsmiljöerna kring kraftverken, tillfälligt eller permanent. Å andra sidan kan fundamenten av marina vindkraftsverk också fungera som konstgjorda rev och skapa nya livsmiljöer.

Grustäkt under vattnet hotar grusöarnas undervattensutlöpare och sandrevlar. Båda nämns i EU:s naturdirektiv som skyddsvärda miljöer.

En ökande turism och båttrafik kan också öka oron i skärgårdens livsmiljöer. Byggande av stränder och holmar kan också öka muddring och dumpning av jordmassor i havet.

Odling av regnbåge ökar åtminstone lokalt vattnets näringsbelastning. Effekterna kan dock minskas om odlingskassarna placeras i välströmmande områden och fiskarna matas med s.k. Östersjöfoder.

Havsplaneringen måste beakta många olika behov

Läs också

Havsplanering

Havsplaneringen undersöker särskilt vindkraftens, sjötrafikens, fiskets och vattenbrukets, turismens och friluftslivets möjligheter. En annan uppgift är att skydda och bevara naturen och miljön, samt att kartlägga möjligheterna till förbättringar.

För Finlands del är farlederna och sjöfarten ytterst viktiga, största delen av vår export och import går ju över havet.

Också försvarets och det maritima kulturarvet behov beaktas i planeringen.

Skydd av havet kräver forskning

Många havsaktiviteter kan förorsaka störning och belastning på havsmiljön. Den gällande lagstiftningen beaktar detta inom havsplanering, miljökonsekvensbedömning och godkännandeprocesser för enskilda projekt.

Ekosystembaserad distribution och zonering av marina aktiviteter kommer sannolikt att bli ett allt viktigare sätt att minska skadorna på den marina miljön i framtiden.

Detta kräver dock en betydande mängd information om arter och livsmiljöers placering, deras känslighet och hänsynstagande av viktiga naturvärden.

Läs också

VELMU-programmet

Finland har, även europeiskt sett, exceptionellt goda förutsättningar att göra det nu när uppgifterna från Programmet för kartläggning av undervattensnaturens biodiversitet (VELMU) täcker hela det finska marina området. Detta ger ett utmärkt utgångsläge för en ekosystembaserad havsplanering.